Sista natten med ganget och ensamseglare i Cochin

Jaha, alla sagor har ett slut och sa ocksa karlekssagan om den svenska backapackern och den brasilianska traineen. Manga tarar falldes pa flyplatsen nar Leo skulle aka till Norge och jag till Cochin i soda Indien. efter att i tva veckor lallat runt i Gurgaon och Delhi med god mat och trevligt umgange sa befinner jag mig nu alldeles sjalv i Cochin dar jag efter en dag inte satt mer an kvartert dar hotellt ligger. I och med att jag maste ordna med biljetter, boende, kursregistreringar, fucking CSN etc. fran olika internetcafeer sa blir det inte sa mycket tid over att faktiskt se naganting ut av det har landet. Den senaste veckan har jag spenderat minst fyra timmar pa internet. Jag ar ju inte ett under av efektivitet sa antalettimmar hanger ju pa det ocksa. Forsoker fa tag pa min avanner som ar llite varstans i Kerala och ligger nu mest pa mitt hotellrum och stirrar upp pa takflakten. Jag kommer med storsta sannolikhet hem om bara ett par veckor da jag maste forbereda min vistelse i Kanada. Det kanns ratt lugnt att missa Goa da tva veckor med en massa hjarndoda tjocksiar fran centraleuropa och brittiska oarna var nog.

Skulle i och for sig garna lilgga pa stranden nagra dagar for att outrula alla blekfisar dar hemma...inte for att jag skulle kalla mig mig sjalv en Magnecyl just nu men battre kan jag.

Halsolaget

Jag har aldrig haft sa mycket krampor sen jag kom till Indien. Jag har varit med om rammla pa moppen sa att jag skrapade upp stora sar, vilket det pa foten vart sa infekterat att jag fick ata antibiotika. Jag har varit konstant forkyld i snart tva manader. En sadan dar forkylning som kommer och gar b eroende pa hur taskig livsstil man har for tillfallet. I Goa lyckades jag aven fa feber vilket jag inte haft sedan jag var barn. Mina ogon har blivit infekterade vilket resulterade i tva dagar med var rinnandes ur ogonen samt att jag inte sag naganting. Ena ogat vart ocksa helt blodsprangt sa att folk ryggade tillbaka nar de sag mig pa gatan. Tva veckor och tva lakarbesok senare ar det roda fortfarande inte helt borta men det ar anda pa battringsvagen aven om det gar langsamt. Ogat har dock fungerat som en bra isbrytare, alla kommer fram och fragar " Oh my god what happend to your eye?" eller " Have you been to the doctor? Because if not you really should". Sedan sa ar det nagat fel pa min kake som hela tiden laser sig sa att jag inte kan oppna munnen ordentligt, infektion i tandkottet, slagit av en bit av min framtand med en olflaska (later varre an vad det ar). Magsjuka har jag daremot slupit om man bortser fran lite magkramp. Jag roker alldeles for mycket aven om jag dragit ner nu nar jag inte umgas med mina kompisar men ett tag var det minst 10 om dagen vilket ar illa. Detta har ju sjalvklart resulterat i taskig kondis och da jag inte ror mig allt for mycket har alla mina snygga muskler fran i sommras blivit lite smatt degiga. Taskig mat och konstant oldrickande har ocksa bidragit till en viktuppgang pa 4 kg. Jag har forhoppningar om att det var nagat fel pa vagen men antagligen inte. I princip kanner jag mig som bajs inombords. Det ska bli andring pa det nar jag kommer hem. Da ska jag sluta roka, dricka mattligt och branna kalorier. Jag ar ratt samst pa att vara mattlig men jag ska i alla fall gora ett forsok, mark my words.

Hemmafru i Gurgaon

Maste forst ursakta med att jag varit sa usel med att skriva det senaste veckorna. Kanske att det beror pa att jag inte har rest utan skapat mig en vardag for ett par veckor. For tva veckor sedan bestamde jag mig for att aka upp till Delhi for att overraska Leo som hade lamnat Goa fem dagar tidigare. mate saga att det var varldens basta overraskning nar jag tva timmar efter att planet landat dyker upp pa nattklubben jag vet att han gar pa varje torsdag. Jag kande att jag var lite sa dar crazy romantisk som de ar i amerikanska rom-coms. Jag hade bara planerat att stanna i nagra dagar och sedan aka ner till mina kompisar i Goa eller i Kerala ( Jennifer och Sofie har namligen anlant till Indien nu) men istallet har jag nu varit har i tva veckor. Jag har bott mesta tiden hos Leo i Gurgaon, vilket ar som ett gigantsikt Kista utanfor Delhi. Har finns bara gigantsika foretagskomlex och gallerior. Dammet ligger tjockt pa gatorna fran alla byggarbeten och det finns inga gronomraden, kultur eller nagat att gora over huvudtaget. Jag spenderade nagra dagar hos en indisk van i Delhi och da passade jag pa att ga pa en utsstallning och promenera i Lodi gardens. Annars har det varit en massa events. Det har varit Leos avskedfest da han aker till Oslo pa fredag, Emils fodelsedagsfest, fotbollsturnering hela forra veckan, firat att Leos lag blev champions, varit pa grillfest, varit pa klubb, atit middag hos tva svenskar pa Ericsson, hangt med alla trainees i Leos hus, halsat pa hos en galen tysk konstnar etc.

Det har kannts skont att lammna resandet och fa bo hemma hos nagan och gora vardagliga saker som att laga mat och diska. Borjade kannamig lite knapp i Goa med att varje dag var den samma. Man vaknade, gick upp och at nagan akcklig smorgas, sov pa stranden och sen gick man ut pa nagan grisig bar med grisiga manniskor. Det ar sadan hjarndod tillvaro som ar skon for ett tag men som kanns tarande i langden.
Det kommer bli sorgligt att lammna Leo och alla nya vanner och bekanta pa fredag men imorgon sa ar det stort avskedsfirande pa klubben Crave har i Gurgaon. Man lammnar i alla fall med flaggan i topp.

Sallskapsresan

Ar nu inne pa vecka tva i Goa och dagarna borjar allt mer att flyta ihop. Forsta dagarna i dennna lille pyttestat spenderade vi i Anjuna beach som ligger i norra Goa. Nar vi kommer fram blir vi lite latt besvikna pa att festen tydligen har flyttat till Baga beach som ligger mer soder over. Det at sadant som hander nar man har en tva ar gammal Lonely planet. Vattnet ar ratt grummligt och sanden grov, jag som hade sett fram imot kristallkart turkost vatten och vita strander vart lite besviken. Men maten var hyfsat billig och olen riktigt billig sa det var bara att satta sig i solen och bli rod och smafet. En gammal kompis fran Bagarmossen visar sig sedan bo i Baga beach och efert att ha tagit en runda dar sa bestammer vi oss att flytta fran varan lite sjaviga och lugna strand till det lite finare men ack sa mer turistiga Baga. Har bestar populationen av ungefar halften indiska man som super sig fulla pa strandne och leker i vattebrynet och halften ut av britter som super sig fulla och steker sina jattebukar i solen. Bada dessa grupper kan vara ratt motbjudande. De indiska mannen har en tendens att hela tiden rora sig i samma riktning som en sjalv i vattnet sa att man till slut sparkar dem i ansiktet nar man simmar alternativt att de forsoker bjuda in en till att kasta Gris genom stt slanga tennisbollar pa en. Favoriten ar annars att satta sig en meter i fran sin egen solstol och bara stormglo. Britterna ar mest lite smavidriga med sina matvanor och totala brist pa stil. White trash sa det forslar.

Men nattklubbarna har oppet till siste man stupar och solbrannan bllir bara battre for var dag sa vi klagar inte. Den goanska maten ar aven den en hojdare. Fiskcurry med kokosnot ar min favorit hittils, annars ater vi mycket continetal food har da det ar tillgangligt och vi ar trotta pa att ata masalas. Det enda molnet pa himmelen ar vara sjukdomar. Jag har haft en langdragen forkylning som snart varat i tre veckor men som nu ar over, tyvarr sa har jag istallet fatt en infektion i bada ogonen. Det rann sa pass mycket var att jag tog mig till doktorn som sa att det var lungan om jag tog ogondroppar och antseptisk kram i tva dagar. Jag hade joppats pa att fa em dunderlur antibiotiks sa att man slapp skiten sa fort som mojligt. Men den vanligtvis sa generosa installningen till piller resulterade bara i nagra ibuprofen som jag inte har en aning om vad det ska gora for nytta. Emma har varir rejalt magsjuk och farr sprutor i stjarten samt atit antibiotika och ar nu aterstalld. Sarah har lite slang av bade mage och hals. Forutsattningarna for att bli sjuk och att sedan inte bli frisk ar valdigt stora. Det ar skit och smuts over allt som kan infektera minsta lilla myggbett och sprida magsjuka och forkylningar. Sedan befinner man sig konstant i solen och tillater sig aldrig att vila vilket gor att man inte blir frisk. Att vi ater daligt, roker alldeles for mycket och dricker mer an mattligt gor ju inte saken battre. For att rada bot pa detta ska jag och Sarah kopa ett strandtennisset sa att vi kan branna lite cals pa beachen. Man far ju aven battre branna nar man ar i rorelse sa det ar ju att forena nytta med noje.

Forresten sa akte Emma upp med Leo till Delhi for att umgas med sin pojkvan Shabir i en vecka. Jag ar inte forvanade om hon konverterar till islam och flyttar upp till Kashmir inom kort.....

Fran Mumbai till Goa

Maste forst saga att Daphne gar gelt ratt i att Varanasi har en viss magik. Om man ger staden en chans sa kanner man en viss atmostfar som man inte gor pa manga stallen i Indien. Men som en amerikansk bekant uttryckte det " Oh Varanasi, the worlds asshole" sa maste man ocksa lamma stallet efter en ratt kort tid. Bajs och skrap ar trots allt inte trevligt i langden. Efter tjugosex timmat pa tag med hela tjocka indiska slakten sa kommer vi fram till Mumbai dar vi tar in pa ett ratt sjavigt hotell men med havsutsikt. Redan samma dag som vi anlander blir vi castade till att vara statister i en Bollywoodfilm. Sagt och gjort nasta dag glider vi runt uppsminkade i tacky klanningar pa nhagat soms ka likna en sportbar i Kanada. Jag och sarah far ga famfor kameran och vi ar ratt mycket i "frame" vilket vi blir ratt glada av. Tyvarr blir Emma magsjuk under inspelningen och borjar krakas. Som tur var pa toaletten och inte pa inspelningsplatsen. Hon svimmar nastan i bussen tillbaka och jag och Sarh far leka sjuksyrror i tjugofyra timmar. Stackars Emma far ligga pa hotellrummet och ata toast och dricka mineralvatten den kommande veckan medan jag och Sarah etablerar oss pa Henry Thams, en bar for affaraman, vilket ar valdigt bra om man vill leva lagbudget da man blir bjuden pa allt. Nattlivet i Mumbai ger fler alternariv men innabar ungefar samma sorts manniskor, rika indier och lite fortappade expats. Vi lyckas fa tva beundrare som gladeligen betalar alla middagar och som till och med skickar blommor till hotellrummet. Only in India baby!! Pa lordagmorgon aker jag med taget ner till Goa i mn festklanning och guldsandaler da jag inte hann byta om efter att ha kommit hem fran en efterfest. Aker ner tidigare for att mota upp Leo fran Delhi innan reasten av ganget kommer pa mandagen. Reser med en forsynt liten tyska som heter Anne som jag traffat pa tagstationen och nagra halvbeiga par. Ar nu i Goa och har i tva dagar bara solat, badat och druckit ol mitt pa blanka dagen. Ar nu helt rod men valdigt lycklig.

By the way, nasta termin ska jag aka till Kanada pa utbyte sa ni ser mig inte nasta termin heller

Varanasi

Taget fran Agra till Varanasi kommer att ta 16 timmar och vi har valt att aka sleeperclass aven om det inte rekomderas for kvinnliga resenarer. Da far man en brits i en vagn utan kupeer, vilket gor att man ar ratt utsatt for taffsande och stold. Men vi tanker ekonomiskt och att blir det nagra problem sa ar vi i all fall tre som kan backa upp varandra. Britsarna ar stenharda och det ligger alltid nagan indier och snarkar hogljutt men jag sommnar in nastan med en gang. Vaknar upp pa morgonen utan nagra missoden och fortar en frukost bestaende av chai och kakor. Dieten pa tagresorna bestar i huvudsak ut av kex och kakor vilket gor att man antingen ar sockerhog eller kanner sig svimfardig. Nagra studenter fran Institute of technology i Vraansai sitter och pratar med oss och det ar trevligt att for en gang skull prata med killar som haller sig pa sin kant och inte beter sig som slembollar. Framme i Varansi mitt pa dagen, solen steker och blodsockret i fotknolarna. Hammnar som vanligt i brak med nagra rickshawlforare om vart vi ska, men till slut sa kommer vi overrrens och aker mat Gagnes. Staden ser ut som vilken indiskstad som helst. Skitig, massa folk och trafik. Vi far ga sista biten till hotelletefertsom granderna ar sa tranga nere vid floden och inga fordon kommer fram. Nar vi kommer frma far vi veta att det inte finns nagra rum men att det kanske kan bli ett ledigt. Vi blir som blota polar pa golvet och konstaterar att nu skiter vi i det har och dricker en cola och kollar in Gagnes som man kan se fran hotellresturangen. Jaha, konstaterar vi, dar ar den och det ser ut som en brun sorja som sakta flyter fram. Jakla jobbig resa for ett avlopp i megaformat tanker jag lite bittert. Vi far trots allt ett hotellrum och dackar efter att vi duschat. Tar oss sedan ut pa staden for att ta ut pengar och ata. Det ar galet mycket folk, man kan inte stanna upp i en sekund ans en gang for da har man en ko som nafsar en i rumpan. Det ar sa skitigt att man far stirra ner i marken hela tiden for att inte kliva i en koblaja eller en hog med sopor. Har och var ar det sma krypin med gudabilder dar folk ber eller offrar. Det ar allt jag upplevt av Indiska stader nedkokat till en kakafoni som man knappt star ut med. Inser tyst for mig sjalv att har blir jag inte langvarig, kollar in liken vid floden och sen far det vara nog. Varsta ar bara att det da vantar en en 26 timmars tagresa till Mumbai.

Sista dagarna i Delhi och Taj Mahal

Pa slutet av varan vistelse i Delhi borjade vi kanna oss ratt rastlosa och som att det som varit en mysig vardag borjade kannas lite val som ett par ingangna skor. Pa fredagkvallen var vi bortbjudna till ett spanskt par och fick ata spansk mat vilket var valdigt uppskattat efter att ha varvat indiska currys med amerikansk snabbmat i en hel vecka. Lordag spenderas pa le Meridien pa en eletroklubb med DJ fran Amsterdam. En sakar sakert, Indien ar inte redo for hollandsk elektronika. Sondagen kanns riktigt seg men pa kvallen ska vi fa ga pa indiskt brolopp vilket funnits pa varan lista over saker vi vill gora i Indien. Min kompis Leos arbetskamrats pojkvans slaktingar skaulle gifta sig och vi blev medbjudna. Brolopppen har verkar funka sa, alla kan i princip komma.
Nar vi kommker fit sa ar det riggat utomhus med mattor pa golvane och vaggar taqckta med rosa tyg och glitter. En gigantisk buff'e, den storsta jag sett i hela mitt liv star uppdukad langs med vaggarna. Det serveras all indisk mat man kan tanka sig komplett med en tandooriugn sa man kan fa farsk paneer tikka. Det serveras aven kinesiskt, farskt frukt, en salladsbar samt tva glassbarer. Ut over detta jagas man av servitorer som serverar en sma snacks, chillimarinerade champinjoner, kebab, fritterade sesambrod etc. Ingen alkohol serveras pa indiska brolopp men feststammningen ar pa topp anda. Efter att ha minglat ett tag gar vi ut pa gatan for att mota brudgummen som kommer ridande pa en vit hast samtidigt som det spelas vilt pa trummor. gasterna dansar extastsikt och det kastas pengar i luften. Det var karnevalsstamningen som hette duga. Den stackars bruden fick fdock sitta i bilen for att sedan komma in pa festplatsen och mota brudgummen pa scen dar tva troner star uppstallda. Nar brudparet val fatt motas sa kommer alla och onskar lycka tilloch tar kort pa brudparet. Detta gjorde aven vi fast vi inte hade en aning om vilka de har manniskorna var. Det dar med alkoholen visade sig vara lite si och sa med for det severades utanfor i bakluckan pa en bil och val inne pa broloppet sa verkade svarfadern ha fatt respit da han satt och drack whiskey helt oppet. Som vasterlandsk, kvinna och med allt for mycket blottad hy vart jag sjalvklart bjuden och fick sitta och prata med slemmiga landlords och medlemar av nationalforsammlingen. Hela tiden med en kansla av att vara nagat av en snyltgast.

Efter en mycket lyckad kvall drar vi oss hem och vaknar upp nasta dag for att ta oss till Agra och Taj Mahal. Emmas pojkvan fixar grattis bilfard dit och idag har jag satt det storta karleksbeviset i varlden. Och det ar valdigt haftigt, vart varenda en av det 750 rupees vi betalade. Om en timma kommer vi forhoppninigsvis pa taget till varanasi. Dags att spana in liken i Gangnes.

En vanlig dag i storstaden

Vaknar upp klockan 15:00 pa eftermiddagen efter en natt ute. Huvudet dunkar och jag angrar att vi hade latit den spanska designersnubben bjuda oss pa sa manga tequilashots. Den dar efterfesten vi var pa Hyatt hotell var val inte haller sa nodvandig. Men det fina med att resa ar att man kan strunta ifall nagat ar vettigt eller nodvandigt. Man ar totalt luststyrd och det finns inga konsekvenser i form av missad studietid eller arbete. Flakten viner och jag fryser under mitt reselakan och min collegetroja som fatt fungera som filt. Vander mig over kollar om Sarah har vaknat. Det har hon. Redan klockan sex pa morgonen nar vi hade kommit hem till hotellet hade vi varit hungriga och desperat frgat killen i hotellreceptionen om man kunde fa tag pa dal och chappati naganstan vi den tidpunkten. Det kunde man inte sa vi hade fatt laga oss med svidande magar. Nu nar vi vaknar har hungern dommnat men vi drar pa oss kladerna utan att duscha och tar en rickshawl till Conought place for att kaka pa Subways. Trycker i oss en baguette i storlek XL innan vi drar till biografen for att kolla in om det gar nagan rulle. Det gor det inte sa vi aker hem och lagger oss igen.

Ytterligare en inproduktiv dag i vara liv har gatt forbi.

Lovely Delhi

Delhi ar en stad som alla turister flyr ifran efter att ha landet. Vi, daremot kommer standigt tillbaka. Efter att ha kuskat runt i Rajastahn sa kandes det befriande att fa satta pa sig parytoutfitten och ga pa klubb. Nattklubbsutbudet ar begransat och den klubb vi standigt aterkommer till ar Agni pa Park hotell. Man har blivit ett igenkannt ansikte och sjalv kanner man igen folk ute pa stan som man har sett ute kvall innan. Klubblivet sker med vara indiska vanner medan hemmafetserna sker hos ex-patsen. Dagarna fordiver vi med att sova, fika och ibland kolla in nagan sight. Vi bor i Channa market som ar en smet av affarer, trafik och torghandel. Har finns allt vi behover pa gangavstand, internetcafe, resturanger, tvattomat, skonhetssalong, chai-wallas och en kiosk som saljer dal och chappati for 10 rupees.

Man har lart kanna snubben i kiosken mitt i mot och pa varan favoritresturang sa har vi alltid bordet i hornet reserverat for oss. Det kommer att bli lite sorgligt att lammna stan, men det ar val tankt att man ska se den dar heliga floden osterut.

Vart att namna ar ocksa att Emma gar lammnat trion och befinner sig i Kashmir med sin indiska pojkvan Shabir och hans familj. Realtionen ar tydligen nu officiell och Shabirs pappa vill bjuda Emmas foraldrar till Kashmir. Det verkar ocksa tro att hon ska flytta till Indien och gifta sig med deras son...ajaj....Jag och Sarah njuter av dramat pa avstand. Sitta uppe i bergen med svarforlaldrarna pa en husbat ar det sista i varlden vi onskar gora.

Fashionreport

Indisk kladstil ar vart ett helt eget inlagg. Att komma fran Sverige dar trakiga Filippa K modet regerar och farger som inte gar i samma ton som det bistra vadret knappt existerarar, sa ar Indien nagat helt annat. De flesta kvinnorna har saris eller shalwar kamees och det ar alltid i starka farger garna med monster, broderier eller glitter. Att sitta pa gatan och se en grupp indiska kvinnor ga forbi ar en fest for ogat. Nar man ibland ser nagan turist ga i sari ser det darimor ratt lojligt ut. fargerna ar ocks asvara att bara om man inte ar mork eller valdigt solbrand. Detta hindrade dock inte Emma fran att kopa en sari pa sex meter som hon nus lapar runt pa och aldrig kommer att anvanda. I Rajastahn bar kvinnorna aven stora guldsmycken, nasringar stora som tefat och kedjor kringa anklarna sa att det rassalr nar de gar. Taringar ar aven populart, garna flera stycken pa bagge fotterna.

I Rajastahn gick mannen allt som oftast i dhoti, en slags blojbyxa i vit bommul ( tank, mahatma Gandhi) med stor skjorta over. Turbanerna ar dock nastan alltid i en stark farg sa som saffran, chockrosa eller turkos. Fargen pa turbanen kan varaiera beroende pa vilket kast man tillhor. Brahminer har saffransfargade medan vit turban signalerar att man kommer fran ett lagt kast.

Om man inte barDhoti sa ar det populart att ha enkla vita byxor och nattskjorta. Fran borjan ar det en pyjamas men det har blivit plagg att anvanada aven pa dagtid, vilket man kan forsta da det ser valdigt svalt och bekvamt ut. Lungi ( sarong) stoter man pa pa landsbyggden hos arbetare. Den ar oftast i starka farger och monster och kan baras lang eller kort. I Rajastahn smyckar sig aven mannen med stora blaffiga ringar med en massa adelstenar, garna flera pa varje hand. Valdigt tydligt sett att signalera rikedom pa men sarkilt snyggt ar det ju inte. Rajastahn ar traditionellt apa alla satt och i Delhi sa klar sig de flesta vasterlandskt fast med helt andra trender. Byxorna ska vara hogt skurna och utsvangda samt garna ha en massa omotiverade fickor och tampar pasydda. Killarna har alltid valvardade frisyrer och manga smatar in det med harolja vilket gor att det ser ut som John Travolta i Saturday night fever. Tjejerna gar runt i glansiga toppar i syntetmaterial samt hogklackade slip-ins med glitter pa. Kladerna ser ut att kunna vara kopta i en forortsbutik hemma i Sverige, det ska garna vara silvertryck och applikationer.

Hud visar man knappt. Armarna, ja men aldrig ben. Vi hade ambitionen i borjan att tacka axlar och inte ha for korta shorts, sarsklit nar vi varit utanfor Delhi, men nu skiter vi i det. Folk glor pa en oavsett , sa nu gar vi runt i linnen och korta kakhis eller jeanshorts. Vi har insett att det varit klokare att ta med sig festblasan an alla praktiska klader anpassade for utomhusaktiviteter. Vill man komma in pa nattklubbarna i Delhi eller i Mumbai sa galler dresscode. Inga nakna fotter om det inte ar klackskor eller sandaletter, inga shorts och helst ingen sunkig t-shirt. Vi har forsokt snofsa iup oss sa gatt det gar och inhandlat silversandaler.
Annars har shoppingen varit begransad till en klocka av market Casino som pajade ratt snabbt, en t-shirt med trycket "perfect is my middlename" i silver, ett par kakhis, orhangen och lite bangles.
Ar dock ratt sugen pa att sy upp en axelbandslosa klanning i aprikosfargat siden. Man maste ju glittra ikapp med Bollywoodstjarnorna i Mumbai.

kamelsafarin och vagen dit

For att ta sig fran Diu till Jalsamer som ligger i vastara Rajastahn sa fick vi aka med tag och buss i trettiosex timmar. Denna helvettesfard gor vi for att kunna aka pa den omtalade kamelsafarin som ska vara nagta av ett maste nar man ar i Indien. Val framme i Jalsamer staller vi oss pa en gang tveksamma till om resan hit var vart det. Staden ar fruktansvart varm och att hela staden ar byggd i rott tegel forstaker bara kanslan av att befinna sig i en glodgande kittel. Det gyllene fortet som ar staden sevardhet var visserligen ratt fint men fyllt med turistiga affarer som salde krims-krams. Val upp pa fortets utkiksplats sa vi till os sjalva att: jaha nu har vi sett den har staden ocksa. Men kamelsafarin tankte vi skulle anda vara en hojdare, sa vi bokar in tva dgaar plus en natt ute i oknen. nasta dag, val uppe pa kamelen inser jag att det har kommer att vara roligt i ungefar 20 minuter och att varmen skulle kommaatt bli outhardlig. Alla fargahar slogs in. Att rida pa en kamel ar som att sitta gransla over en gigantisk snigel, det gar snabbar att ga me dnadra ord. Dessutom fick jag fruktansvart ont i ljumskarna och innanlaren sa att sista timmen inna paus kand eman sig helt morbultad. Pa eftermiddagen, forsta dagen sager vi till varandra att vi maste forsoka ta oss tillbaka med jeep nasta morgon och skippa andra dagen pa safarin. Svettiga star vi under ett trad medan kamelerna har drickpaus, och langatar efter en kall pepsi och en cigg. Emma har fatt stickor i fotterna och jag kanner mig orolig over mitt infektersde sar pa foten som aterigen har svullnat till dubbel storlek. Tanken pa att bakterierna forokar sig i samma takt som temperaturen stiger far mig att vas amellan tandera att det har var bland det dummaste jag gjort i hela mitt liv. Nar vi val slar lager pa sanddynorna medan solaen gar ner och stjarnhimmelen tands sa kanns det anda som att det kanske var vart det. Varan safariguide som refererar sig sjalv som Mr. Camelman underhaller oss genom att sta pa huvudet och lite andra partytrick som att nudda med nsan i marken samtidigt som han star pa ett ben. Mr. Camelman blir vadigt besviken nar vi sgaer att vi villl aka hem tidigare an planerat, men det kan inte hjalpas. Val tillbaka pa hotellet sa bestammer vi oss for att ta oss har i fran sa fort som mojligt. Vi aker till Delhi om en och en halv timma. Vi ar inbjudana pa fest pa fredag sa sorry Jalsamer, du star dig slatt i konkurensen...

Antligen beachen!!!!!!!!!!!!

Efter att ha trottnat rejalt pa dammiga och varma Rajastahn sa bestamde vi oss at ta oss till gujarat och Diu island. Efter att ha last i Lonely Planet att det var ett shysst stalle att "kick back" pa och att det fanns billig ol dar pa grund av skattelattnader, sa bestamde vi att dit ska vi. Resan gick via Ahmmedabad som ar mest kant for att gandhis ashram ligger dar samt att det har ett textilmuseum. Vi sag ingedera utan besokte istallet Ahmedabad city museum som hade en ratt vardelos ytstallning med drakar och sedan en ganska fin om stadens historia med sarskild mycket utrymme om stadens som historiskt centrum for Indiens sjalvstandighetsrorelse. det var fran Ahmmedabad som gandhi startde sin saltmarch bland annat.

Sedan satte vi oss pa cafe Coffe day som ar Indiens motsvarighet till Starbucks och at en torr brownie och hyfsat kaffe. det uppdamda fikabehovet ar stort och man ar lycklig sa fort kommer over ett vettigt cafe. Lyckades ocksa hitta ett shoppingcentrum dar jag nastan kopte nagan slinkig sak med paljetter och vinrott tyll som hade passat alldels utmarkt for mina framtida utekvallar i Mumbai men den kostade en hel dagskassa, sa det fick vara.
Ahmmedabad var annars valdigt fororenat, traffikerat, varmt och allmant jobbigt sa vi lyckades kopa en bussbiljett till Diu som skulle ga senare samma kvall. Bussresan var berkand att ta atta timmar men tog isatllet 18. Detta berodde pa sju punkteringar som sedan vissa av resenarerna pastadd var varat fel pa grund av dalig karma ( detta ar sant). Som vanligt i Indien sa var vi " the center of attention" hela bussresan. Vi fick halla i folks bebisar, ta kort med dem, samt prata med deras soner via mobil fast de inte kunde prata engelska. Jag varnar for att mitt ego kommer att vara rejalt upppumpat nar jag kommer hem da man blir uppmarksammad som en filmstjarna vart man an ar. Resan var ratt kul annars da man fick erfara indiska bensinmankar och dricka Chai mitt i natten med langtradarchaffisar.

Val framma i Diu sa tog vi in pa ett hostel med sma bungalows i form av gammla containrar, belaget precis vid havet. Dar bor vi nu och hanger med vara grannar bestaende av tva israeliska systrar ( Dorti och Nafam), en israelisk kebabkock ( Hagai) och en goteborgare (Micke). Har gor vi mest ingenting. Sitter och glor pa havet med en ol hand, dricker chai pa stranden och laser bocker. Vi har hyrt moppar och akt runt pa on och jag lyckades sjalvklart rammla och skrapa upp hela armen och benet. Klassiskt rookiesmisstag dar jag korde alldeles for snabbt i kurva och sladdade i gruset. Men jag har repat mig bra och det enda varsta ar att det svider nar man badar. Diu har ingen tropisk miljo utan liknar mer kusterna i Europa med brun sand och klippor. Vattnet ar upprort pa grund av monsunen men helt ok att bada i och bara att fa kanna sanden mellan tarna nar man gar i vattenbrynet gor en lite lyckligare.

Rjastahn lockar inte sarskilt mycket nu men man ska ju gora en dar kamelsafarin i oknen sager dm, sa man far val ta sig tillbaka dit och checka av det pa listan. Nu ar det dags att ta en ol for fem kronor och "kick back" nagra timmar till.....

Fran hippieflum till Octopussy

De tusen nalarna jag hade i magen gick tursamt over pa tjugofyra timmar efter att ha kopt okant medikament pa det lokala apoteket. Det stod att det bara fick intas pa rekomendation av en lakare, men vad fasiken, ibland maste leva farligt. Vara vidare aventyr i Pushkar bestod i att hyra moppe och aka ut pa landsbygden tillsammans med snubben som agde internetcafet bredvid varat hotell. Han lurade sedan oss pa 800 rupees genom att fa oss att bjuda han och hans polare pa middag. Agaren pa vart hotell Paramount palace sade precis innan vi skulle lammna Pushkar att "Den dar mannen ar inte att lita pa". Det kunde han garna ha klackt ur sig lite tidigare men trots att han var en skojare sa var han ratt rolig ocksa. Vi firade aven Ganesha sista dagen ut av den pagaende Ganeshafestivalen. Gatorna i Pushkar fylldes med lastbilar med idolbilder som sakta korde genom staden medan det spelades valdsamt pa oljefat och dansades extatiskt. Offergavar i form av socker, kokosnotter och bananer lades vid avgudabilderna och Rosenblad och fargpulver slangdes over kortegen. Klimax nades nar Ganeshastyerna en efter en sanktes i Pushkar lake.

Efter Pushkar gick farden mot Udaipur och ytterligare ett hotell vid en sjo. Udaipur betraktas som en av det mest romatiska staderna i Indien och det ar inte svart att forsta nar man kommer hit. Slitna vidta kolonialbyggnader kantar sjon med Lake palace flytandes som en graddtarta mitt i. Lake palace var delvis inspelningsplats for filmen Octopussy ( James Bond) sa alla guesthouses i hela staden visar filmen varje kvall. Vi ska gora var plikt och kika pa den imorgon.
Det ar valdigt lugnt och fyllt med mysiga resturanger i staden men det ar ocksa mindre traditionellt indiskt an i Pushkar. Arkitekturen kans har arabisk med sma kupoler och mosaik och City palace ar som taget ur Tusen och en natt. Blir dock lite beklamd over att se hur daligt bevarade dessa kulurminnesmarken ar. Delar av palatset har nastan helt vittrat sonder och trad har slagit rot inne i vissa flyglar. I Indien overlag sa ser man hur maktiga byggnader och monument undan for undan haller pa att vittra bort pa grund av daligt underhall och luftfororeningar. Indier ar valdigt stolta over sitt land och sin historia men daliga pa att bevara den for eftervarlden att beundra. En motsagelse kan man tycka.

For att kunna aterkapa lite indisk kultur nar vi kommer hem har vi i Udaipur gatt pa en matlagningskurs hos en man som ager en kryddaffar brevid varat hotell. Vi, tva pantertanter fran Nya Zeeland samt en kille fran Skottland, fick i tre timmar lara oss hur man bakar chapati, lagar kahadai paneer ( stekta gronsaker och indiskisk ost i masala), malai kofta ( friterade potatisbullar i kramig sas) och bhiriyani (ris kokat med kryddor och gronsaker). Nu antligen forstar jag hur man far till den dar indiska curryn som man ater ute pa indisk resurang men aldrig far till hemma.

Hade en tanke om att jag skulle ga ner i vikt pa den har resan men om jag inte far i mig en amoba sa lar jag snarare ga upp. Maten ar nastan jamnt god och valdigt billig. Vi har atit samosas pa gatan for 5 rupees och paneer tikka pa lyxresturang for 200 rupees, men det ar alltid gott och man ater alltid for mycket.

Om tio minuter ska vi aka till monsunpalatset....to be continued

Magsjuk i Pushkar

Jaha, det tog ungefar tre veckor innan man vart sjuk. I guideboken star det att Pushkar har manga resuranger men att hygienen kan varav sviktande. Det ar det jag erfar nu. Det kans som om nagan tar tag i magen och kramar ur den inifran som en blot trasa. Har garr till apoteket ochg kopt nagra piller av okand sort men det verkar inte funka, far antagligen bara ha talamod och vanta ut det. Pushkar ar annars en turisthala i tusen och en natt miljo. Groteskt fula hippieklader saljs langs hela huvudgatan och man ser lika mycket hashrokandes israeler pa muckaresa som det ar indier. Pushkar ar en helig stad dit manga pilgrimer fardas for att besoka ett av fa Brahmatemplen i varlden och bada i Pushkar lake dar bada Krishna och Shiva lar ha tagit ett dopp. Ghandihs aska ar aven utsprid i Pushkar lake. Den religosa atmosfaren blir valdigt pataglig kvallstid da det ropas ut i hogtalare over hela staden Hare Ram Hare Krishna timme efter timme. Samtidigt ar det en fjorton dagar lang Ganeshafestival pa gang som aven den tar valdigt ljudliga uttryck kvallstid.
Strikt vegeterianism rader i staden och alkohol ar forbjudet, darav det olika specialpreparerade matratterna pa resturangerna. Vi ar mer intreserade av att hitta stallet som ska salja special tea vilket ar ol serverad i tekanna.

Jaipurh

Vi bor pa hotell Kalyan mitt i mot hotellet som man egentligen vill bo pa med mysig terass och internet 24 timmar om dygnet. Vi har tva plaststolar pa varan terass, loppor i sangen samt standiga satelitproblem som gor att internet aldrig funkar ( markligt att det fungerar all annanstans). Men vi klagar inte, rummet ar billigt och Rabinda som jobbar pa hotellet koper ol at oss varje dag. Staden bestar av en gammal karna och sedan ar resten mest skrap. I old city sa kanns det som att befinna isg i ett kaleidoskop av farger, dofter och ljud. Allt salufors fran kryddor till parfymoljor, saris och tofflor av kamelskin. Over all denna kommers vilar lukten av avforing, rosenolja och varma sopor. Man blir latt knockad av alla intryck, kanske var det darfor Emma kopte en Sari pa sex meter som hon nu maste slapa runt pa. Vi har traffat en indisk juvelhandlare pa hotellt som tog med oss till sin familj i utkanten av Jaipurh. Hos hans bror fick vi sitta med alla kvinnorns i huset och fa vara hander hennetatuerade. Det var tio kvinnor mellan 13 till tjugotre sittandes pa en sang och trots att vi inte kunde forsta varnadra sa fnissades det mest hela tiden. Nar var van juvelhandlaren kom in sa tystnade docjk alltid svagerskorna och de drog sina slojor over ansiket. Vi fragde varfor och svaret blev att eftersom dem ar ingifta i familjen maste de alltid visa respekt for de manliga slaktingarna genom att tacka ansiktet och viska. De var bada mellan arton och tjugo och hade bada barn. Tack gode gud att jag inte ar fodd i detta land tankte jag. Sedan satt vi pa takterassen och lat solen torka in hennan medan vi at chapati med raita. Getter vandrade omkring och at av ho som familjen lagt ut pa terassen och nedanfor huset stod en kamel och at ur en stinkande sophog. Allt ar sa markligt upprepar vi for oss sjalva varje dag, och det ar det som gor Indien sa fantastiskt. Det finns inget bak och fram, upp och ner, ratt eller fel. Tiden har upphort och det ar som att befinna sig i ett vakum dar anarki rader och allt ar mojligt.

Kontrasten mellan vara oandliga mojlighter har som gaster och den massa av manniskor, framst kvinnor som har noll mojligheter gor att kanslan blir dubbel infor Indien. For i helvette tanker jag, varfor kan inte det har landet ta sig i kragen? Om ni ar en demokrati, se till att alla behandlas som likvardiga medborgare. Om ni ska vara en modern stat sa se till att ha en effektiv byrakrati och att korruptionen upphor. Men som sagt, shanti shanti det kan vi gora i nasta liv.

Imorgon aker vi till Pushkar

Dheli 2.0

Efter en dammig och skumpig resa med lokalbussen fran Chandigarh sa anlander vi till Dheli dar vi blir hamtade av Ashrif som arbetar for Imran som sedan tar oss till Imrans lagenhet i sodra Dheli dar vi tar en mycket efterlangtad dush. Boendes i lagenheten ar aven Imrans arndomskamrat Rahul som ar pa besok fran Kalifornien samt en kock. Avne om man blir bunden av att bo hemma oss nagan sa at det valdigt skont att bli omhandertagen och servad med biltransporter, tvatt, sovplats, guidning och bokning av biljetter. Nu har vi varit har i nastan en vecka och hunnit med att se tva sights, Lotustemplet och Lodi gardens, shoppat i en vardelos galleria och sedan festat. Dagarna smalter bort pa grund av att allt tar sa lang tid. Manniskor ar standigt sena, dyker inte upp alls samt att i princip allt ar genomfort pa ett ineffektivt satt. Ar det planerat att man sla ata middag klockan 20:00 sa kommer man inte att gora det forrens tva timmar senare. Minst. Ingen verkar vara i tid till jobbet haller. Imran glider in klockan 12 pa dagarna till kontoret och ibland tas det en day of bara for att man inte pallar jobba.
Har aven traffat en del expats for forsta gangen sen jag kom till Indien. Lart kanna en spansk datakonsult som introducerat oss till en brokig skara av ambassadfolk, IT-konsulter, marknadsforare och entreprenorer. Eftersom allt ar sa slappt har i Indien och det inte ar prestationsinriktat pa arbetsplatserna, sa verkar vardagen for dessa manniskor ga ut pa att dricka ol, festa, resa och internetsurfa pa arbetstid. Vuxna manniskor som beter sig som om de ar pa sommarkollo och slipper ta ansvar for nagot eller nagon, inklusive sig sjalva.

I morgon tar vi oss till Jaipur i Rhajastan.

Eskapism i Chandigarh

Varmen slar som en vagg nar vi kommer ut fran vart nedkylda AC-rumut pa gatan. Varmen ar sa kompakt att man kan ta pa den och luften ar torr och full med damm. Vad gora? Jo man tar en autorickshaw till narmsta lyxhotell betalar motsvarande 20 svenska kronor och lagger sig vid hotellpoolen. Hotell Mountview ar stadens mest val ansedda hotell, men som med allt annat i Chandigarh sa har det satt sina basta dagar. Healthcluben i mexikansk stil har fuktflackar pa vaggarna och takpannorn haller pa att vittra sonder. Vi ar de enda gastera som ror oss utanfor hotellet och vi far hela poolen for oss sjalva. Poolen som for ovrigt sag valdigt mycket storre ut pa bild i turistbroshyren an avad den ar i verkligenheten, men skonare bad vad det lange sen man tagit och vi ar nojda med att bara fa svalka av oss. Da och da gar en tradgardsmastare forbi och tittar forsynt bort fran vara bara kroppar som ligger och guppar i vattnet. Stillheten och odslighetn gor att vi kanner oss som de enda nu levande manniskorna pa planeten och att vi geografiskt skulle kunna befinna oss vart som helst. Fran poolen ser vi nagra byggnadsarbetare som lagger tak pa huset brevid. Nara men anda sa langt borta iaktar vi varandra och vi paminns som sa manga ganger pa den har resan, den enorma skillnaden i livsvillkor som standigt skapar avstand mellan oss och det som har det allra samst har.

Innan vi gar satter vi oss i hotellets coffeshop som har oppet tjugofyra timmar om dygnet och ater en chokladmouse.

Markliga Chandigarh

Chandigarh ar nagat av det markligaste vi satt sen vi kom till Indien, vilket visserlgen inte ar sa lange. Hela staden ser ut som ett grandiost kommunistprojekt efter muren fall da allt har dekat ned sig och ar en spillra av sina forna glansdagar. Hela staden ar uppbyggd i nummererade sektorer med byggnader i funkisbetong med stora arkader, torg och anlagda parker. Som kronan pa verket finns en konstgjord sjo som nog ar tankt att verka som stadens juvel men mer ser ut som en brun pol av bakterier. Intill sjon finns en sorglig liten nojespark och nagra stand som saljer souvernirer med statens slogan " Chandigarh, the city beautiful" vilket ar bade missvisande och felaktigt skrivet. Vi har passat pa att ga till skonhetssalongen och malat tanaglarna eftersom det inte finns sa mycket annat att gora har. Pa plussidan finns att vi har hittat basta resturangen, dar vi ater prima vegtariska specialiteter for 20 kr maltiden vilket vi gor tre ganger om dagen. Morgonen borjar med Prathna ( fyllda chapatis) och pepsi, sedan blir det ris, naan och olika masalas samt annu mer pepsi under dagen. Annar ar varje maltid som rysk roulett da vi alltid ar oroliga for att bli magsjuka varje gang vi ater. Kommentaren "ater du sa ater jag" har upprepats ett antal ganger. Vart framsta samtalsamne under den har resan har varit vad vi vagar att ata, om man har bajsat och i sa fall hur mycket samt vilken konsistens avforingen har. Just nu ar ocksa Sarah magsjuk, men vi hoppas att hon ska bli frisk snart sa vi kan ge oss av fran det har markliga miljonprojekett i megaformat. Det finns inte haller nagat billigt boende har sa vi lever over varan uttankta boendekostnad. Vi hittade visserligen ett billigt rum men vi kom i brak med agaren da vi ville ha rabatt for att toaletten lackte. Han slangde helt sonika ut oss sa vi fick aterga till det lite mer luxuosa boendet. Efter Chandigarh sticker vi tillbaka tilll Dheli dar Imran varit snall och bjudit oss att bo hos honom sa da spar vi alla fall in lite pa boendekostnaderna.

Kahmir, familylife och shanti shanti

I Kashmir radde lugnet...pa satt och vis. Vi bodde som sagt hos Shabirs familj i Srinagard pa en husbat ute i Dal lake som har ett helt litet flytande samhalla med hus, affarer och tradgardar. Bergen reser sig runt hela sjon och man sitter pa verandan och ser hur manniskor paddlar med sina kanoter over sjon. Majoriteten ar muslimer i kashmir, sa det dricks ingen alkohol och alla gar och lagger sig tidigt for att ga upp halv fem till den forsta morgonbonen. Sitta och filosofera och ta det shanti shanti ( hindi for att ta det med ro) kunde man gora nar man inte vart indragen i olika social sammanhang med familjen, vilket man vart hela tiden. Ni som varit i Skepparkroken vet vad jag talar om. Umganget sker enbart med mannen da kvinnorna alltid verkar befinna sig i koket eller pa bakgarden. Familjen bestar av pappa, mamma, fyra broder, ett barbarn, en farmor och en faster som var psykiskt sjuk och hasade runt pa bryggan. Det har vart vi alla lite knappa pa, sarskilt Sarah som vart hart upvaktad av Farooq, mellanbrodern som hela tiden ville ta ut henn pa olika "boattrips". Men trots allt var det valdigt trevligt att lara kanna alla i familjen inklusive deras boy Hamid och en faordig japan som var den enda andra gasten forutom oss. Aktiviteterna betod i att aka upp till bergen och vandra, vilket var jattevackert. Det var grona berg med granskog, forsar och angar dar djur gick och betade. Maniskorna i bergen lever valdigt enkelt och det var facinernade att se hur bonderna plogar med hjalp av oxar och skordningen sker for hand med skara. Den indiska utvecklingsboomen har helt klart inte natt manniskorn har uppe Vi tog aven turer pa sjon och vegeterade samt akte och titta pa handknutna mattor. Mattorna var helt otroliga och kostade en spottstyver om man tanker pa det arbetet som hade lagts ned. En stor matta kan ta upp till 7 ar for tva personer att knyta da det ska knytas 1600 knutar per 2*2 cm. Den militara narvaron i Kasmir ar pataglig da det star bevapnade militarer precis overallt i staden och det ar manga vagsparrar som ska passeras da man ska ta sig runt med bil. Trots detta, kandes stammningen lugn och inte alls hotfull. Efter tre dagar hade vi dock lappsjuka och akte ivag med jeep 10 timmar till Jammu och sedan buss 8 timmar till Channigar som ar huvudstaden i Punjab. Har ar det ater igen jattevarmt men staden verkar valordnad ( Indiens enda stadsplanerade stad) inneha moderna bekvamligheter sa har stannar vi nog nagra dagar innan vi tar oss till Rhajastan och Bikaner.

Indien och dekadens

In India is al about the hustle. Varenda liten sak som ska kopas och vart du an ska ta dig sa kravs det god forhandlingsformaga och en stor portion talamod. For vad vi an ska gora sa blir vi helt omkullsnackade pa gransen till psykiskt nedbrytna av alla travelagents, rickshawforare, hotelmanagers och forsaljare. Rickshawforarna tar en haller inte dit man vill utan kor en helst till en polares resturang eller turistbyra, sa det kan ta upp i mot 4 timmar att ta sig fran en del av stan till en annan da man vi hamnar fel hela tiden. Alla ar dock valdigt vanliga och ler hela tiden sa det ar svart att bli forbannad. Vi kanner inte till New Dheli sa vi kan inte orientera oss sjalva for fem ore vilket gjort det mojligt for en rickshawforare att kora oss runt knuten och lata oss tro att vi hade kommit till Phara ganj nar vi i sjalva verket var 100 m fran hotellet. Ibland kanns det som att vi befinner oss i nagat markligt pararelluniversum dar man aldrig far det som man vill utan yttre omstandigheter hela tiden styr.

Men jag kanska ska ta det fran borjan, for pa de har fem dagarna har det hant mer an vad det gor pa ett ar hemma. Vi kommer fram till ett fruktansvart varm och fuktigt New Dheli mitt i natten och lyckas ta taxi in till stan med en snubbe som sager att han ska ta oss till Phara ganj istallet tar han oss till Tourist information dar vi blir introducerade till Shabir, en riktig smooth operator men som anda verkar shysst. Mycket riktigt lyckas han fa oss till sin polares hotell, dock for ett bra pris och helt okej standard (kackerlackorna ar endast stora som tvestjartar). Shabir hamtar aven upp oss dagen efter och vi sitter och dricker chai och han bjuder ut oss senare pa kvallen. Efter en dag av hustlande i New Dheli ( se ovan) inser vi att vi behover nagan i Dheli som kan hjalpa oss med i princip allt da man knappt kan kopa en cola utan attt bli lurad. Man maste bestamma sig for att lita pa nagan och Shabir far bli var main man i Dheli. Nu foljer nagra dagar i Dheli dar vi:

• Blir introducerade till Shabirs snuskigt rika kompis Imran som hadanefter bjuder oss pa allt, vilket inkluderar lyxmiddagar och utekvallar pa femstjarniga hotell.
• Traffat pa nagra affarsman stationerade i Dubai (var av en ar sosnson till Indiens forna president) som ar har for Dubai aerospace for att gora affarer i mangmiljardklassen. I hotellbaren pa Imperial avslojas det en hel del om hur koruptionen fungerar mellan investarer och parlamentledamoter, ministrar och tjansteman.
• Blivit forfoljda av nagan Surjad som efter att ha druckit ol med oss trodde att vi skulle bli basta vanner.
• Inte pratar med en enda kvinna ( det gar en kvinna pa tjugo ute pa gatorna.
• Atit fantastiskt god mat, curry alla maltider
• Knappt traffar pa nagra turister, vilket ar skont da alla verkar ha rokt hash och gar i fula linnebyxor
• Beundrar alla vackra indier, man, kvinnor, barn och gammla
• Far varmeutslag
• Blivit bjudna pa indiskt brolopp
• Emma blir ihop det med Shabir som efter 24 timmar varkar ha bestamt sig for att hon ar kvinnan i hans liv. Han arrangerar en tripp for oss till sin familjs guesthouse i norra Kashmir dit vi flyger och har befinner vi oss nu.

Vi bor i ett bathus vid sjon i Srinagard tillsammans med Shabirs familj som ar otroligt gastvanliga men som samtidigt aldrig lamnar en i fred. Vi har suttit i andlosa manga timmar och druckit chai och pratat om vad dem gor och hur fantatsiskt Indien ar ( indier ar ratt sjalvupptagna och patriotiska vilket man blir lite galen pa). Har uppe ar det i alla fall svalt och bergen och sjon ar valdigt vackra. planen ar att vara har i tva dagar till men familjen forsoker overtala oss att stanna langre. Hittils kanns det som att vi inte har kunnat bestamma naganting sjalva sa det vete tusan om vi kommer har i fran nar vi har tankt oss.

Ursäkta mig

Har omtenta den 24, där av frånvaron av nya inlägg. Återkommer så snart ångesten har lagt sig

Länge leve drinkhoran!

Efter det senaste vådtäktsfallet som är ett i raden av sådana som skett efter möten i klubblivet Stureplan så har den glamourösa imagen falnat en aning och man verkar fråga sig; Vad gör de under den där svampen egentligen? Är det en frizon för omoral och vårdslöst bettende där rika snorungar vältrar sig i sprit, knark och sex?

För bakom allt snack om stureplankillarnas taskiga attityd gentemot kvinnor finns en smygande moralism som handlar om tjejers vanor att ta i mot sprit på krogen.
Det skrivs om hur killar bjuder och kvinnor förväntas ge något tillbaka och där med så är det kvinnor som är ute och klubbar, blir fulla och är dumma i huvet nog att ta i mot gratissprit som är problemet.

Det är kvinnor som ska bära ansvaret för vad som händer i mötet på krogen, för trots allt så är ju killarna bara shyssta som bjuder och det outtalade avtalet om sprit i utbyte mot sex vet väl alla om. Undertexten är att man är fina tjejen om man tackar nej till en drink.

Personligen tycker jag att gratis är gott, särskilt när det gäller dryckesvaror. Varför bli 100 spänn fattigare för en GT när någon annan kan bli det. Männs förväntningar på mig är inte mitt problem, om det gör mig till ett drinkluder, so bee it.

För en hållbar utveckling av människan

I tider ut av ökad medvetenhet om naturens ändliga reurser och krav på ökat hänsynstagande för natur och miljö, borde även krav ställas att detta även ska gälla människor.



Precis som naturen utnyttjas människan idag på ett sätt som gör henne förbrukad. I ett marknadsanpassat samhälle där ekonomin sätter ramarna för samhällets strukturer så fyller människan sin funktion som enbart arbetskraft som ska användas så effektivt som möjligt. Detta ger att människan tjänar ekonomin, och ekonomin, ja den tjänar sig själv och struntar i att investera och måna om de mänskliga resurserna.

Detta kan godtas utifrån att samhällsframgång mäts i ekonomisk tillväxt och inte i hur medborgarna mår och har det ställt, det är alltså inte medborgarna som spelar roll utan det är ekonomin som gör det.


I förlägningen blir detta ett problem för demokratin. Konsekvensen av ett allt mer marknadsanpassat arbetsliv blir att man förvägrar människor, tid, ork och återhämntning vilket gör att hon inte kan delta aktivt i den politiska processen. Hur ska rekryteringen ut av framtida politiker gå till väga när människor inte längre känner att det finns kraft och tidsutrymme? Varför bry sig om samhället i övrigt när man knappt har tid att tänka ut middgasmaten?



Att godta en samhällsutveckling styrd av marknadslösningar gör att politiken får spela en allt mer marginaliserad roll och därmed inskänks mäniskors möjlighet till inflytande genom deokratiska beslutsprocesser. En ökad känsla av maktlöshet ger i sin tur att mäniskor mår ännu sämre och där med skapar det marknadsliberala samhället ohälsa på två sätt.



1. Man tar ingen hänsyn till de mänskliga resurserna

2. Man inskränker människors makt och möjlighet till inflytande.



Det är läge för socialdemokartin att inför valet 2010 våga gripa sig an frågan om ohälsa och vilkoren i arbetslivet utifrån ett övergripande ideologiskt perspektiv och inte gå med på att låta borgarna vilkora disskusionen till att handla om individer och inte strukturer.

Vi lever i en sjuk värld

I förra veckan hände något sjukt, skrattretande, bissart, u name it. Det presenterades en lösning på de höga sjukskrivningstalen som betod i att man helt enkelt avskaffade sjukskrivningar. Nej det här är inget som är ett påhitt av en sjuåringe eller någon som rökt jazztobak utan det är innebörden ut av sociastyrelsens och försäkringskassans nya rekomendationer till sjukvården. För att komma åt problemet med det höga antalet sjukskrivningar har man helt enkelt bestämt sig för att kraftigt begränsa eller helt ta bort möjligheten att kunna vara sjukskriven för besvär som utmattningsyndrom, deppresion, illamående vid graviditet, akut blindtarmsinflamation, astma etc. Dessa besvär finns alltså inte längre eller är i alla fall inte så besvärliga.

Detta är ytterligare ett tecken på att vi nu befinner oss i ett liberalt paradigmskifte (Hepp!). Alla samhällsproblem analyseras utifrån individnivå där den enskilda individen står för både problemen och lösningarna. Genom att vända blicken mot den enskilda medborgaren så vänds också blicken bort från den politiska och ekonomiska makten som där med slipper allt ansvar. Bort vänds blicken från ett arbetsliv där ökade krav på effektivisering, rationaliseringar, uppsägningar, dålig arbetsmiljö och usel eller ickeexistreande företagshälsovård gör att människor till slut psykiskt och fysiskt mår skit. Bort vänds blicken från regeringen som slipper krav på ökade satsningar på vård och rehabilitering.

Istället ska den hypokondriska svenska befolkningen ta sig i kragen och sluta gnälla om kärringsjukor och psyktjafs. Herregud, lite värk har väl ingen dött av!

Det om något är sjukt....