Indien och dekadens

In India is al about the hustle. Varenda liten sak som ska kopas och vart du an ska ta dig sa kravs det god forhandlingsformaga och en stor portion talamod. For vad vi an ska gora sa blir vi helt omkullsnackade pa gransen till psykiskt nedbrytna av alla travelagents, rickshawforare, hotelmanagers och forsaljare. Rickshawforarna tar en haller inte dit man vill utan kor en helst till en polares resturang eller turistbyra, sa det kan ta upp i mot 4 timmar att ta sig fran en del av stan till en annan da man vi hamnar fel hela tiden. Alla ar dock valdigt vanliga och ler hela tiden sa det ar svart att bli forbannad. Vi kanner inte till New Dheli sa vi kan inte orientera oss sjalva for fem ore vilket gjort det mojligt for en rickshawforare att kora oss runt knuten och lata oss tro att vi hade kommit till Phara ganj nar vi i sjalva verket var 100 m fran hotellet. Ibland kanns det som att vi befinner oss i nagat markligt pararelluniversum dar man aldrig far det som man vill utan yttre omstandigheter hela tiden styr.

Men jag kanska ska ta det fran borjan, for pa de har fem dagarna har det hant mer an vad det gor pa ett ar hemma. Vi kommer fram till ett fruktansvart varm och fuktigt New Dheli mitt i natten och lyckas ta taxi in till stan med en snubbe som sager att han ska ta oss till Phara ganj istallet tar han oss till Tourist information dar vi blir introducerade till Shabir, en riktig smooth operator men som anda verkar shysst. Mycket riktigt lyckas han fa oss till sin polares hotell, dock for ett bra pris och helt okej standard (kackerlackorna ar endast stora som tvestjartar). Shabir hamtar aven upp oss dagen efter och vi sitter och dricker chai och han bjuder ut oss senare pa kvallen. Efter en dag av hustlande i New Dheli ( se ovan) inser vi att vi behover nagan i Dheli som kan hjalpa oss med i princip allt da man knappt kan kopa en cola utan attt bli lurad. Man maste bestamma sig for att lita pa nagan och Shabir far bli var main man i Dheli. Nu foljer nagra dagar i Dheli dar vi:

• Blir introducerade till Shabirs snuskigt rika kompis Imran som hadanefter bjuder oss pa allt, vilket inkluderar lyxmiddagar och utekvallar pa femstjarniga hotell.
• Traffat pa nagra affarsman stationerade i Dubai (var av en ar sosnson till Indiens forna president) som ar har for Dubai aerospace for att gora affarer i mangmiljardklassen. I hotellbaren pa Imperial avslojas det en hel del om hur koruptionen fungerar mellan investarer och parlamentledamoter, ministrar och tjansteman.
• Blivit forfoljda av nagan Surjad som efter att ha druckit ol med oss trodde att vi skulle bli basta vanner.
• Inte pratar med en enda kvinna ( det gar en kvinna pa tjugo ute pa gatorna.
• Atit fantastiskt god mat, curry alla maltider
• Knappt traffar pa nagra turister, vilket ar skont da alla verkar ha rokt hash och gar i fula linnebyxor
• Beundrar alla vackra indier, man, kvinnor, barn och gammla
• Far varmeutslag
• Blivit bjudna pa indiskt brolopp
• Emma blir ihop det med Shabir som efter 24 timmar varkar ha bestamt sig for att hon ar kvinnan i hans liv. Han arrangerar en tripp for oss till sin familjs guesthouse i norra Kashmir dit vi flyger och har befinner vi oss nu.

Vi bor i ett bathus vid sjon i Srinagard tillsammans med Shabirs familj som ar otroligt gastvanliga men som samtidigt aldrig lamnar en i fred. Vi har suttit i andlosa manga timmar och druckit chai och pratat om vad dem gor och hur fantatsiskt Indien ar ( indier ar ratt sjalvupptagna och patriotiska vilket man blir lite galen pa). Har uppe ar det i alla fall svalt och bergen och sjon ar valdigt vackra. planen ar att vara har i tva dagar till men familjen forsoker overtala oss att stanna langre. Hittils kanns det som att vi inte har kunnat bestamma naganting sjalva sa det vete tusan om vi kommer har i fran nar vi har tankt oss.