Fran hippieflum till Octopussy

De tusen nalarna jag hade i magen gick tursamt over pa tjugofyra timmar efter att ha kopt okant medikament pa det lokala apoteket. Det stod att det bara fick intas pa rekomendation av en lakare, men vad fasiken, ibland maste leva farligt. Vara vidare aventyr i Pushkar bestod i att hyra moppe och aka ut pa landsbygden tillsammans med snubben som agde internetcafet bredvid varat hotell. Han lurade sedan oss pa 800 rupees genom att fa oss att bjuda han och hans polare pa middag. Agaren pa vart hotell Paramount palace sade precis innan vi skulle lammna Pushkar att "Den dar mannen ar inte att lita pa". Det kunde han garna ha klackt ur sig lite tidigare men trots att han var en skojare sa var han ratt rolig ocksa. Vi firade aven Ganesha sista dagen ut av den pagaende Ganeshafestivalen. Gatorna i Pushkar fylldes med lastbilar med idolbilder som sakta korde genom staden medan det spelades valdsamt pa oljefat och dansades extatiskt. Offergavar i form av socker, kokosnotter och bananer lades vid avgudabilderna och Rosenblad och fargpulver slangdes over kortegen. Klimax nades nar Ganeshastyerna en efter en sanktes i Pushkar lake.

Efter Pushkar gick farden mot Udaipur och ytterligare ett hotell vid en sjo. Udaipur betraktas som en av det mest romatiska staderna i Indien och det ar inte svart att forsta nar man kommer hit. Slitna vidta kolonialbyggnader kantar sjon med Lake palace flytandes som en graddtarta mitt i. Lake palace var delvis inspelningsplats for filmen Octopussy ( James Bond) sa alla guesthouses i hela staden visar filmen varje kvall. Vi ska gora var plikt och kika pa den imorgon.
Det ar valdigt lugnt och fyllt med mysiga resturanger i staden men det ar ocksa mindre traditionellt indiskt an i Pushkar. Arkitekturen kans har arabisk med sma kupoler och mosaik och City palace ar som taget ur Tusen och en natt. Blir dock lite beklamd over att se hur daligt bevarade dessa kulurminnesmarken ar. Delar av palatset har nastan helt vittrat sonder och trad har slagit rot inne i vissa flyglar. I Indien overlag sa ser man hur maktiga byggnader och monument undan for undan haller pa att vittra bort pa grund av daligt underhall och luftfororeningar. Indier ar valdigt stolta over sitt land och sin historia men daliga pa att bevara den for eftervarlden att beundra. En motsagelse kan man tycka.

For att kunna aterkapa lite indisk kultur nar vi kommer hem har vi i Udaipur gatt pa en matlagningskurs hos en man som ager en kryddaffar brevid varat hotell. Vi, tva pantertanter fran Nya Zeeland samt en kille fran Skottland, fick i tre timmar lara oss hur man bakar chapati, lagar kahadai paneer ( stekta gronsaker och indiskisk ost i masala), malai kofta ( friterade potatisbullar i kramig sas) och bhiriyani (ris kokat med kryddor och gronsaker). Nu antligen forstar jag hur man far till den dar indiska curryn som man ater ute pa indisk resurang men aldrig far till hemma.

Hade en tanke om att jag skulle ga ner i vikt pa den har resan men om jag inte far i mig en amoba sa lar jag snarare ga upp. Maten ar nastan jamnt god och valdigt billig. Vi har atit samosas pa gatan for 5 rupees och paneer tikka pa lyxresturang for 200 rupees, men det ar alltid gott och man ater alltid for mycket.

Om tio minuter ska vi aka till monsunpalatset....to be continued

Magsjuk i Pushkar

Jaha, det tog ungefar tre veckor innan man vart sjuk. I guideboken star det att Pushkar har manga resuranger men att hygienen kan varav sviktande. Det ar det jag erfar nu. Det kans som om nagan tar tag i magen och kramar ur den inifran som en blot trasa. Har garr till apoteket ochg kopt nagra piller av okand sort men det verkar inte funka, far antagligen bara ha talamod och vanta ut det. Pushkar ar annars en turisthala i tusen och en natt miljo. Groteskt fula hippieklader saljs langs hela huvudgatan och man ser lika mycket hashrokandes israeler pa muckaresa som det ar indier. Pushkar ar en helig stad dit manga pilgrimer fardas for att besoka ett av fa Brahmatemplen i varlden och bada i Pushkar lake dar bada Krishna och Shiva lar ha tagit ett dopp. Ghandihs aska ar aven utsprid i Pushkar lake. Den religosa atmosfaren blir valdigt pataglig kvallstid da det ropas ut i hogtalare over hela staden Hare Ram Hare Krishna timme efter timme. Samtidigt ar det en fjorton dagar lang Ganeshafestival pa gang som aven den tar valdigt ljudliga uttryck kvallstid.
Strikt vegeterianism rader i staden och alkohol ar forbjudet, darav det olika specialpreparerade matratterna pa resturangerna. Vi ar mer intreserade av att hitta stallet som ska salja special tea vilket ar ol serverad i tekanna.

Jaipurh

Vi bor pa hotell Kalyan mitt i mot hotellet som man egentligen vill bo pa med mysig terass och internet 24 timmar om dygnet. Vi har tva plaststolar pa varan terass, loppor i sangen samt standiga satelitproblem som gor att internet aldrig funkar ( markligt att det fungerar all annanstans). Men vi klagar inte, rummet ar billigt och Rabinda som jobbar pa hotellet koper ol at oss varje dag. Staden bestar av en gammal karna och sedan ar resten mest skrap. I old city sa kanns det som att befinna isg i ett kaleidoskop av farger, dofter och ljud. Allt salufors fran kryddor till parfymoljor, saris och tofflor av kamelskin. Over all denna kommers vilar lukten av avforing, rosenolja och varma sopor. Man blir latt knockad av alla intryck, kanske var det darfor Emma kopte en Sari pa sex meter som hon nu maste slapa runt pa. Vi har traffat en indisk juvelhandlare pa hotellt som tog med oss till sin familj i utkanten av Jaipurh. Hos hans bror fick vi sitta med alla kvinnorns i huset och fa vara hander hennetatuerade. Det var tio kvinnor mellan 13 till tjugotre sittandes pa en sang och trots att vi inte kunde forsta varnadra sa fnissades det mest hela tiden. Nar var van juvelhandlaren kom in sa tystnade docjk alltid svagerskorna och de drog sina slojor over ansiket. Vi fragde varfor och svaret blev att eftersom dem ar ingifta i familjen maste de alltid visa respekt for de manliga slaktingarna genom att tacka ansiktet och viska. De var bada mellan arton och tjugo och hade bada barn. Tack gode gud att jag inte ar fodd i detta land tankte jag. Sedan satt vi pa takterassen och lat solen torka in hennan medan vi at chapati med raita. Getter vandrade omkring och at av ho som familjen lagt ut pa terassen och nedanfor huset stod en kamel och at ur en stinkande sophog. Allt ar sa markligt upprepar vi for oss sjalva varje dag, och det ar det som gor Indien sa fantastiskt. Det finns inget bak och fram, upp och ner, ratt eller fel. Tiden har upphort och det ar som att befinna sig i ett vakum dar anarki rader och allt ar mojligt.

Kontrasten mellan vara oandliga mojlighter har som gaster och den massa av manniskor, framst kvinnor som har noll mojligheter gor att kanslan blir dubbel infor Indien. For i helvette tanker jag, varfor kan inte det har landet ta sig i kragen? Om ni ar en demokrati, se till att alla behandlas som likvardiga medborgare. Om ni ska vara en modern stat sa se till att ha en effektiv byrakrati och att korruptionen upphor. Men som sagt, shanti shanti det kan vi gora i nasta liv.

Imorgon aker vi till Pushkar

Dheli 2.0

Efter en dammig och skumpig resa med lokalbussen fran Chandigarh sa anlander vi till Dheli dar vi blir hamtade av Ashrif som arbetar for Imran som sedan tar oss till Imrans lagenhet i sodra Dheli dar vi tar en mycket efterlangtad dush. Boendes i lagenheten ar aven Imrans arndomskamrat Rahul som ar pa besok fran Kalifornien samt en kock. Avne om man blir bunden av att bo hemma oss nagan sa at det valdigt skont att bli omhandertagen och servad med biltransporter, tvatt, sovplats, guidning och bokning av biljetter. Nu har vi varit har i nastan en vecka och hunnit med att se tva sights, Lotustemplet och Lodi gardens, shoppat i en vardelos galleria och sedan festat. Dagarna smalter bort pa grund av att allt tar sa lang tid. Manniskor ar standigt sena, dyker inte upp alls samt att i princip allt ar genomfort pa ett ineffektivt satt. Ar det planerat att man sla ata middag klockan 20:00 sa kommer man inte att gora det forrens tva timmar senare. Minst. Ingen verkar vara i tid till jobbet haller. Imran glider in klockan 12 pa dagarna till kontoret och ibland tas det en day of bara for att man inte pallar jobba.
Har aven traffat en del expats for forsta gangen sen jag kom till Indien. Lart kanna en spansk datakonsult som introducerat oss till en brokig skara av ambassadfolk, IT-konsulter, marknadsforare och entreprenorer. Eftersom allt ar sa slappt har i Indien och det inte ar prestationsinriktat pa arbetsplatserna, sa verkar vardagen for dessa manniskor ga ut pa att dricka ol, festa, resa och internetsurfa pa arbetstid. Vuxna manniskor som beter sig som om de ar pa sommarkollo och slipper ta ansvar for nagot eller nagon, inklusive sig sjalva.

I morgon tar vi oss till Jaipur i Rhajastan.

Eskapism i Chandigarh

Varmen slar som en vagg nar vi kommer ut fran vart nedkylda AC-rumut pa gatan. Varmen ar sa kompakt att man kan ta pa den och luften ar torr och full med damm. Vad gora? Jo man tar en autorickshaw till narmsta lyxhotell betalar motsvarande 20 svenska kronor och lagger sig vid hotellpoolen. Hotell Mountview ar stadens mest val ansedda hotell, men som med allt annat i Chandigarh sa har det satt sina basta dagar. Healthcluben i mexikansk stil har fuktflackar pa vaggarna och takpannorn haller pa att vittra sonder. Vi ar de enda gastera som ror oss utanfor hotellet och vi far hela poolen for oss sjalva. Poolen som for ovrigt sag valdigt mycket storre ut pa bild i turistbroshyren an avad den ar i verkligenheten, men skonare bad vad det lange sen man tagit och vi ar nojda med att bara fa svalka av oss. Da och da gar en tradgardsmastare forbi och tittar forsynt bort fran vara bara kroppar som ligger och guppar i vattnet. Stillheten och odslighetn gor att vi kanner oss som de enda nu levande manniskorna pa planeten och att vi geografiskt skulle kunna befinna oss vart som helst. Fran poolen ser vi nagra byggnadsarbetare som lagger tak pa huset brevid. Nara men anda sa langt borta iaktar vi varandra och vi paminns som sa manga ganger pa den har resan, den enorma skillnaden i livsvillkor som standigt skapar avstand mellan oss och det som har det allra samst har.

Innan vi gar satter vi oss i hotellets coffeshop som har oppet tjugofyra timmar om dygnet och ater en chokladmouse.

Markliga Chandigarh

Chandigarh ar nagat av det markligaste vi satt sen vi kom till Indien, vilket visserlgen inte ar sa lange. Hela staden ser ut som ett grandiost kommunistprojekt efter muren fall da allt har dekat ned sig och ar en spillra av sina forna glansdagar. Hela staden ar uppbyggd i nummererade sektorer med byggnader i funkisbetong med stora arkader, torg och anlagda parker. Som kronan pa verket finns en konstgjord sjo som nog ar tankt att verka som stadens juvel men mer ser ut som en brun pol av bakterier. Intill sjon finns en sorglig liten nojespark och nagra stand som saljer souvernirer med statens slogan " Chandigarh, the city beautiful" vilket ar bade missvisande och felaktigt skrivet. Vi har passat pa att ga till skonhetssalongen och malat tanaglarna eftersom det inte finns sa mycket annat att gora har. Pa plussidan finns att vi har hittat basta resturangen, dar vi ater prima vegtariska specialiteter for 20 kr maltiden vilket vi gor tre ganger om dagen. Morgonen borjar med Prathna ( fyllda chapatis) och pepsi, sedan blir det ris, naan och olika masalas samt annu mer pepsi under dagen. Annar ar varje maltid som rysk roulett da vi alltid ar oroliga for att bli magsjuka varje gang vi ater. Kommentaren "ater du sa ater jag" har upprepats ett antal ganger. Vart framsta samtalsamne under den har resan har varit vad vi vagar att ata, om man har bajsat och i sa fall hur mycket samt vilken konsistens avforingen har. Just nu ar ocksa Sarah magsjuk, men vi hoppas att hon ska bli frisk snart sa vi kan ge oss av fran det har markliga miljonprojekett i megaformat. Det finns inte haller nagat billigt boende har sa vi lever over varan uttankta boendekostnad. Vi hittade visserligen ett billigt rum men vi kom i brak med agaren da vi ville ha rabatt for att toaletten lackte. Han slangde helt sonika ut oss sa vi fick aterga till det lite mer luxuosa boendet. Efter Chandigarh sticker vi tillbaka tilll Dheli dar Imran varit snall och bjudit oss att bo hos honom sa da spar vi alla fall in lite pa boendekostnaderna.

Kahmir, familylife och shanti shanti

I Kashmir radde lugnet...pa satt och vis. Vi bodde som sagt hos Shabirs familj i Srinagard pa en husbat ute i Dal lake som har ett helt litet flytande samhalla med hus, affarer och tradgardar. Bergen reser sig runt hela sjon och man sitter pa verandan och ser hur manniskor paddlar med sina kanoter over sjon. Majoriteten ar muslimer i kashmir, sa det dricks ingen alkohol och alla gar och lagger sig tidigt for att ga upp halv fem till den forsta morgonbonen. Sitta och filosofera och ta det shanti shanti ( hindi for att ta det med ro) kunde man gora nar man inte vart indragen i olika social sammanhang med familjen, vilket man vart hela tiden. Ni som varit i Skepparkroken vet vad jag talar om. Umganget sker enbart med mannen da kvinnorna alltid verkar befinna sig i koket eller pa bakgarden. Familjen bestar av pappa, mamma, fyra broder, ett barbarn, en farmor och en faster som var psykiskt sjuk och hasade runt pa bryggan. Det har vart vi alla lite knappa pa, sarskilt Sarah som vart hart upvaktad av Farooq, mellanbrodern som hela tiden ville ta ut henn pa olika "boattrips". Men trots allt var det valdigt trevligt att lara kanna alla i familjen inklusive deras boy Hamid och en faordig japan som var den enda andra gasten forutom oss. Aktiviteterna betod i att aka upp till bergen och vandra, vilket var jattevackert. Det var grona berg med granskog, forsar och angar dar djur gick och betade. Maniskorna i bergen lever valdigt enkelt och det var facinernade att se hur bonderna plogar med hjalp av oxar och skordningen sker for hand med skara. Den indiska utvecklingsboomen har helt klart inte natt manniskorn har uppe Vi tog aven turer pa sjon och vegeterade samt akte och titta pa handknutna mattor. Mattorna var helt otroliga och kostade en spottstyver om man tanker pa det arbetet som hade lagts ned. En stor matta kan ta upp till 7 ar for tva personer att knyta da det ska knytas 1600 knutar per 2*2 cm. Den militara narvaron i Kasmir ar pataglig da det star bevapnade militarer precis overallt i staden och det ar manga vagsparrar som ska passeras da man ska ta sig runt med bil. Trots detta, kandes stammningen lugn och inte alls hotfull. Efter tre dagar hade vi dock lappsjuka och akte ivag med jeep 10 timmar till Jammu och sedan buss 8 timmar till Channigar som ar huvudstaden i Punjab. Har ar det ater igen jattevarmt men staden verkar valordnad ( Indiens enda stadsplanerade stad) inneha moderna bekvamligheter sa har stannar vi nog nagra dagar innan vi tar oss till Rhajastan och Bikaner.

Indien och dekadens

In India is al about the hustle. Varenda liten sak som ska kopas och vart du an ska ta dig sa kravs det god forhandlingsformaga och en stor portion talamod. For vad vi an ska gora sa blir vi helt omkullsnackade pa gransen till psykiskt nedbrytna av alla travelagents, rickshawforare, hotelmanagers och forsaljare. Rickshawforarna tar en haller inte dit man vill utan kor en helst till en polares resturang eller turistbyra, sa det kan ta upp i mot 4 timmar att ta sig fran en del av stan till en annan da man vi hamnar fel hela tiden. Alla ar dock valdigt vanliga och ler hela tiden sa det ar svart att bli forbannad. Vi kanner inte till New Dheli sa vi kan inte orientera oss sjalva for fem ore vilket gjort det mojligt for en rickshawforare att kora oss runt knuten och lata oss tro att vi hade kommit till Phara ganj nar vi i sjalva verket var 100 m fran hotellet. Ibland kanns det som att vi befinner oss i nagat markligt pararelluniversum dar man aldrig far det som man vill utan yttre omstandigheter hela tiden styr.

Men jag kanska ska ta det fran borjan, for pa de har fem dagarna har det hant mer an vad det gor pa ett ar hemma. Vi kommer fram till ett fruktansvart varm och fuktigt New Dheli mitt i natten och lyckas ta taxi in till stan med en snubbe som sager att han ska ta oss till Phara ganj istallet tar han oss till Tourist information dar vi blir introducerade till Shabir, en riktig smooth operator men som anda verkar shysst. Mycket riktigt lyckas han fa oss till sin polares hotell, dock for ett bra pris och helt okej standard (kackerlackorna ar endast stora som tvestjartar). Shabir hamtar aven upp oss dagen efter och vi sitter och dricker chai och han bjuder ut oss senare pa kvallen. Efter en dag av hustlande i New Dheli ( se ovan) inser vi att vi behover nagan i Dheli som kan hjalpa oss med i princip allt da man knappt kan kopa en cola utan attt bli lurad. Man maste bestamma sig for att lita pa nagan och Shabir far bli var main man i Dheli. Nu foljer nagra dagar i Dheli dar vi:

• Blir introducerade till Shabirs snuskigt rika kompis Imran som hadanefter bjuder oss pa allt, vilket inkluderar lyxmiddagar och utekvallar pa femstjarniga hotell.
• Traffat pa nagra affarsman stationerade i Dubai (var av en ar sosnson till Indiens forna president) som ar har for Dubai aerospace for att gora affarer i mangmiljardklassen. I hotellbaren pa Imperial avslojas det en hel del om hur koruptionen fungerar mellan investarer och parlamentledamoter, ministrar och tjansteman.
• Blivit forfoljda av nagan Surjad som efter att ha druckit ol med oss trodde att vi skulle bli basta vanner.
• Inte pratar med en enda kvinna ( det gar en kvinna pa tjugo ute pa gatorna.
• Atit fantastiskt god mat, curry alla maltider
• Knappt traffar pa nagra turister, vilket ar skont da alla verkar ha rokt hash och gar i fula linnebyxor
• Beundrar alla vackra indier, man, kvinnor, barn och gammla
• Far varmeutslag
• Blivit bjudna pa indiskt brolopp
• Emma blir ihop det med Shabir som efter 24 timmar varkar ha bestamt sig for att hon ar kvinnan i hans liv. Han arrangerar en tripp for oss till sin familjs guesthouse i norra Kashmir dit vi flyger och har befinner vi oss nu.

Vi bor i ett bathus vid sjon i Srinagard tillsammans med Shabirs familj som ar otroligt gastvanliga men som samtidigt aldrig lamnar en i fred. Vi har suttit i andlosa manga timmar och druckit chai och pratat om vad dem gor och hur fantatsiskt Indien ar ( indier ar ratt sjalvupptagna och patriotiska vilket man blir lite galen pa). Har uppe ar det i alla fall svalt och bergen och sjon ar valdigt vackra. planen ar att vara har i tva dagar till men familjen forsoker overtala oss att stanna langre. Hittils kanns det som att vi inte har kunnat bestamma naganting sjalva sa det vete tusan om vi kommer har i fran nar vi har tankt oss.