Halsolaget

Jag har aldrig haft sa mycket krampor sen jag kom till Indien. Jag har varit med om rammla pa moppen sa att jag skrapade upp stora sar, vilket det pa foten vart sa infekterat att jag fick ata antibiotika. Jag har varit konstant forkyld i snart tva manader. En sadan dar forkylning som kommer och gar b eroende pa hur taskig livsstil man har for tillfallet. I Goa lyckades jag aven fa feber vilket jag inte haft sedan jag var barn. Mina ogon har blivit infekterade vilket resulterade i tva dagar med var rinnandes ur ogonen samt att jag inte sag naganting. Ena ogat vart ocksa helt blodsprangt sa att folk ryggade tillbaka nar de sag mig pa gatan. Tva veckor och tva lakarbesok senare ar det roda fortfarande inte helt borta men det ar anda pa battringsvagen aven om det gar langsamt. Ogat har dock fungerat som en bra isbrytare, alla kommer fram och fragar " Oh my god what happend to your eye?" eller " Have you been to the doctor? Because if not you really should". Sedan sa ar det nagat fel pa min kake som hela tiden laser sig sa att jag inte kan oppna munnen ordentligt, infektion i tandkottet, slagit av en bit av min framtand med en olflaska (later varre an vad det ar). Magsjuka har jag daremot slupit om man bortser fran lite magkramp. Jag roker alldeles for mycket aven om jag dragit ner nu nar jag inte umgas med mina kompisar men ett tag var det minst 10 om dagen vilket ar illa. Detta har ju sjalvklart resulterat i taskig kondis och da jag inte ror mig allt for mycket har alla mina snygga muskler fran i sommras blivit lite smatt degiga. Taskig mat och konstant oldrickande har ocksa bidragit till en viktuppgang pa 4 kg. Jag har forhoppningar om att det var nagat fel pa vagen men antagligen inte. I princip kanner jag mig som bajs inombords. Det ska bli andring pa det nar jag kommer hem. Da ska jag sluta roka, dricka mattligt och branna kalorier. Jag ar ratt samst pa att vara mattlig men jag ska i alla fall gora ett forsok, mark my words.

Hemmafru i Gurgaon

Maste forst ursakta med att jag varit sa usel med att skriva det senaste veckorna. Kanske att det beror pa att jag inte har rest utan skapat mig en vardag for ett par veckor. For tva veckor sedan bestamde jag mig for att aka upp till Delhi for att overraska Leo som hade lamnat Goa fem dagar tidigare. mate saga att det var varldens basta overraskning nar jag tva timmar efter att planet landat dyker upp pa nattklubben jag vet att han gar pa varje torsdag. Jag kande att jag var lite sa dar crazy romantisk som de ar i amerikanska rom-coms. Jag hade bara planerat att stanna i nagra dagar och sedan aka ner till mina kompisar i Goa eller i Kerala ( Jennifer och Sofie har namligen anlant till Indien nu) men istallet har jag nu varit har i tva veckor. Jag har bott mesta tiden hos Leo i Gurgaon, vilket ar som ett gigantsikt Kista utanfor Delhi. Har finns bara gigantsika foretagskomlex och gallerior. Dammet ligger tjockt pa gatorna fran alla byggarbeten och det finns inga gronomraden, kultur eller nagat att gora over huvudtaget. Jag spenderade nagra dagar hos en indisk van i Delhi och da passade jag pa att ga pa en utsstallning och promenera i Lodi gardens. Annars har det varit en massa events. Det har varit Leos avskedfest da han aker till Oslo pa fredag, Emils fodelsedagsfest, fotbollsturnering hela forra veckan, firat att Leos lag blev champions, varit pa grillfest, varit pa klubb, atit middag hos tva svenskar pa Ericsson, hangt med alla trainees i Leos hus, halsat pa hos en galen tysk konstnar etc.

Det har kannts skont att lammna resandet och fa bo hemma hos nagan och gora vardagliga saker som att laga mat och diska. Borjade kannamig lite knapp i Goa med att varje dag var den samma. Man vaknade, gick upp och at nagan akcklig smorgas, sov pa stranden och sen gick man ut pa nagan grisig bar med grisiga manniskor. Det ar sadan hjarndod tillvaro som ar skon for ett tag men som kanns tarande i langden.
Det kommer bli sorgligt att lammna Leo och alla nya vanner och bekanta pa fredag men imorgon sa ar det stort avskedsfirande pa klubben Crave har i Gurgaon. Man lammnar i alla fall med flaggan i topp.

Sallskapsresan

Ar nu inne pa vecka tva i Goa och dagarna borjar allt mer att flyta ihop. Forsta dagarna i dennna lille pyttestat spenderade vi i Anjuna beach som ligger i norra Goa. Nar vi kommer fram blir vi lite latt besvikna pa att festen tydligen har flyttat till Baga beach som ligger mer soder over. Det at sadant som hander nar man har en tva ar gammal Lonely planet. Vattnet ar ratt grummligt och sanden grov, jag som hade sett fram imot kristallkart turkost vatten och vita strander vart lite besviken. Men maten var hyfsat billig och olen riktigt billig sa det var bara att satta sig i solen och bli rod och smafet. En gammal kompis fran Bagarmossen visar sig sedan bo i Baga beach och efert att ha tagit en runda dar sa bestammer vi oss att flytta fran varan lite sjaviga och lugna strand till det lite finare men ack sa mer turistiga Baga. Har bestar populationen av ungefar halften indiska man som super sig fulla pa strandne och leker i vattebrynet och halften ut av britter som super sig fulla och steker sina jattebukar i solen. Bada dessa grupper kan vara ratt motbjudande. De indiska mannen har en tendens att hela tiden rora sig i samma riktning som en sjalv i vattnet sa att man till slut sparkar dem i ansiktet nar man simmar alternativt att de forsoker bjuda in en till att kasta Gris genom stt slanga tennisbollar pa en. Favoriten ar annars att satta sig en meter i fran sin egen solstol och bara stormglo. Britterna ar mest lite smavidriga med sina matvanor och totala brist pa stil. White trash sa det forslar.

Men nattklubbarna har oppet till siste man stupar och solbrannan bllir bara battre for var dag sa vi klagar inte. Den goanska maten ar aven den en hojdare. Fiskcurry med kokosnot ar min favorit hittils, annars ater vi mycket continetal food har da det ar tillgangligt och vi ar trotta pa att ata masalas. Det enda molnet pa himmelen ar vara sjukdomar. Jag har haft en langdragen forkylning som snart varat i tre veckor men som nu ar over, tyvarr sa har jag istallet fatt en infektion i bada ogonen. Det rann sa pass mycket var att jag tog mig till doktorn som sa att det var lungan om jag tog ogondroppar och antseptisk kram i tva dagar. Jag hade joppats pa att fa em dunderlur antibiotiks sa att man slapp skiten sa fort som mojligt. Men den vanligtvis sa generosa installningen till piller resulterade bara i nagra ibuprofen som jag inte har en aning om vad det ska gora for nytta. Emma har varir rejalt magsjuk och farr sprutor i stjarten samt atit antibiotika och ar nu aterstalld. Sarah har lite slang av bade mage och hals. Forutsattningarna for att bli sjuk och att sedan inte bli frisk ar valdigt stora. Det ar skit och smuts over allt som kan infektera minsta lilla myggbett och sprida magsjuka och forkylningar. Sedan befinner man sig konstant i solen och tillater sig aldrig att vila vilket gor att man inte blir frisk. Att vi ater daligt, roker alldeles for mycket och dricker mer an mattligt gor ju inte saken battre. For att rada bot pa detta ska jag och Sarah kopa ett strandtennisset sa att vi kan branna lite cals pa beachen. Man far ju aven battre branna nar man ar i rorelse sa det ar ju att forena nytta med noje.

Forresten sa akte Emma upp med Leo till Delhi for att umgas med sin pojkvan Shabir i en vecka. Jag ar inte forvanade om hon konverterar till islam och flyttar upp till Kashmir inom kort.....

Fran Mumbai till Goa

Maste forst saga att Daphne gar gelt ratt i att Varanasi har en viss magik. Om man ger staden en chans sa kanner man en viss atmostfar som man inte gor pa manga stallen i Indien. Men som en amerikansk bekant uttryckte det " Oh Varanasi, the worlds asshole" sa maste man ocksa lamma stallet efter en ratt kort tid. Bajs och skrap ar trots allt inte trevligt i langden. Efter tjugosex timmat pa tag med hela tjocka indiska slakten sa kommer vi fram till Mumbai dar vi tar in pa ett ratt sjavigt hotell men med havsutsikt. Redan samma dag som vi anlander blir vi castade till att vara statister i en Bollywoodfilm. Sagt och gjort nasta dag glider vi runt uppsminkade i tacky klanningar pa nhagat soms ka likna en sportbar i Kanada. Jag och sarah far ga famfor kameran och vi ar ratt mycket i "frame" vilket vi blir ratt glada av. Tyvarr blir Emma magsjuk under inspelningen och borjar krakas. Som tur var pa toaletten och inte pa inspelningsplatsen. Hon svimmar nastan i bussen tillbaka och jag och Sarh far leka sjuksyrror i tjugofyra timmar. Stackars Emma far ligga pa hotellrummet och ata toast och dricka mineralvatten den kommande veckan medan jag och Sarah etablerar oss pa Henry Thams, en bar for affaraman, vilket ar valdigt bra om man vill leva lagbudget da man blir bjuden pa allt. Nattlivet i Mumbai ger fler alternariv men innabar ungefar samma sorts manniskor, rika indier och lite fortappade expats. Vi lyckas fa tva beundrare som gladeligen betalar alla middagar och som till och med skickar blommor till hotellrummet. Only in India baby!! Pa lordagmorgon aker jag med taget ner till Goa i mn festklanning och guldsandaler da jag inte hann byta om efter att ha kommit hem fran en efterfest. Aker ner tidigare for att mota upp Leo fran Delhi innan reasten av ganget kommer pa mandagen. Reser med en forsynt liten tyska som heter Anne som jag traffat pa tagstationen och nagra halvbeiga par. Ar nu i Goa och har i tva dagar bara solat, badat och druckit ol mitt pa blanka dagen. Ar nu helt rod men valdigt lycklig.

By the way, nasta termin ska jag aka till Kanada pa utbyte sa ni ser mig inte nasta termin heller