Ursäkta mig

Har omtenta den 24, där av frånvaron av nya inlägg. Återkommer så snart ångesten har lagt sig

Länge leve drinkhoran!

Efter det senaste vådtäktsfallet som är ett i raden av sådana som skett efter möten i klubblivet Stureplan så har den glamourösa imagen falnat en aning och man verkar fråga sig; Vad gör de under den där svampen egentligen? Är det en frizon för omoral och vårdslöst bettende där rika snorungar vältrar sig i sprit, knark och sex?

För bakom allt snack om stureplankillarnas taskiga attityd gentemot kvinnor finns en smygande moralism som handlar om tjejers vanor att ta i mot sprit på krogen.
Det skrivs om hur killar bjuder och kvinnor förväntas ge något tillbaka och där med så är det kvinnor som är ute och klubbar, blir fulla och är dumma i huvet nog att ta i mot gratissprit som är problemet.

Det är kvinnor som ska bära ansvaret för vad som händer i mötet på krogen, för trots allt så är ju killarna bara shyssta som bjuder och det outtalade avtalet om sprit i utbyte mot sex vet väl alla om. Undertexten är att man är fina tjejen om man tackar nej till en drink.

Personligen tycker jag att gratis är gott, särskilt när det gäller dryckesvaror. Varför bli 100 spänn fattigare för en GT när någon annan kan bli det. Männs förväntningar på mig är inte mitt problem, om det gör mig till ett drinkluder, so bee it.

För en hållbar utveckling av människan

I tider ut av ökad medvetenhet om naturens ändliga reurser och krav på ökat hänsynstagande för natur och miljö, borde även krav ställas att detta även ska gälla människor.



Precis som naturen utnyttjas människan idag på ett sätt som gör henne förbrukad. I ett marknadsanpassat samhälle där ekonomin sätter ramarna för samhällets strukturer så fyller människan sin funktion som enbart arbetskraft som ska användas så effektivt som möjligt. Detta ger att människan tjänar ekonomin, och ekonomin, ja den tjänar sig själv och struntar i att investera och måna om de mänskliga resurserna.

Detta kan godtas utifrån att samhällsframgång mäts i ekonomisk tillväxt och inte i hur medborgarna mår och har det ställt, det är alltså inte medborgarna som spelar roll utan det är ekonomin som gör det.


I förlägningen blir detta ett problem för demokratin. Konsekvensen av ett allt mer marknadsanpassat arbetsliv blir att man förvägrar människor, tid, ork och återhämntning vilket gör att hon inte kan delta aktivt i den politiska processen. Hur ska rekryteringen ut av framtida politiker gå till väga när människor inte längre känner att det finns kraft och tidsutrymme? Varför bry sig om samhället i övrigt när man knappt har tid att tänka ut middgasmaten?



Att godta en samhällsutveckling styrd av marknadslösningar gör att politiken får spela en allt mer marginaliserad roll och därmed inskänks mäniskors möjlighet till inflytande genom deokratiska beslutsprocesser. En ökad känsla av maktlöshet ger i sin tur att mäniskor mår ännu sämre och där med skapar det marknadsliberala samhället ohälsa på två sätt.



1. Man tar ingen hänsyn till de mänskliga resurserna

2. Man inskränker människors makt och möjlighet till inflytande.



Det är läge för socialdemokartin att inför valet 2010 våga gripa sig an frågan om ohälsa och vilkoren i arbetslivet utifrån ett övergripande ideologiskt perspektiv och inte gå med på att låta borgarna vilkora disskusionen till att handla om individer och inte strukturer.

Vi lever i en sjuk värld

I förra veckan hände något sjukt, skrattretande, bissart, u name it. Det presenterades en lösning på de höga sjukskrivningstalen som betod i att man helt enkelt avskaffade sjukskrivningar. Nej det här är inget som är ett påhitt av en sjuåringe eller någon som rökt jazztobak utan det är innebörden ut av sociastyrelsens och försäkringskassans nya rekomendationer till sjukvården. För att komma åt problemet med det höga antalet sjukskrivningar har man helt enkelt bestämt sig för att kraftigt begränsa eller helt ta bort möjligheten att kunna vara sjukskriven för besvär som utmattningsyndrom, deppresion, illamående vid graviditet, akut blindtarmsinflamation, astma etc. Dessa besvär finns alltså inte längre eller är i alla fall inte så besvärliga.

Detta är ytterligare ett tecken på att vi nu befinner oss i ett liberalt paradigmskifte (Hepp!). Alla samhällsproblem analyseras utifrån individnivå där den enskilda individen står för både problemen och lösningarna. Genom att vända blicken mot den enskilda medborgaren så vänds också blicken bort från den politiska och ekonomiska makten som där med slipper allt ansvar. Bort vänds blicken från ett arbetsliv där ökade krav på effektivisering, rationaliseringar, uppsägningar, dålig arbetsmiljö och usel eller ickeexistreande företagshälsovård gör att människor till slut psykiskt och fysiskt mår skit. Bort vänds blicken från regeringen som slipper krav på ökade satsningar på vård och rehabilitering.

Istället ska den hypokondriska svenska befolkningen ta sig i kragen och sluta gnälla om kärringsjukor och psyktjafs. Herregud, lite värk har väl ingen dött av!

Det om något är sjukt....