Precis som naturen utnyttjas människan idag på ett sätt som gör henne förbrukad. I ett marknadsanpassat samhälle där ekonomin sätter ramarna för samhällets strukturer så fyller människan sin funktion som enbart arbetskraft som ska användas så effektivt som möjligt. Detta ger att människan tjänar ekonomin, och ekonomin, ja den tjänar sig själv och struntar i att investera och måna om de mänskliga resurserna.
Detta kan godtas utifrån att samhällsframgång mäts i ekonomisk tillväxt och inte i hur medborgarna mår och har det ställt, det är alltså inte medborgarna som spelar roll utan det är ekonomin som gör det.
I förlägningen blir detta ett problem för demokratin. Konsekvensen av ett allt mer marknadsanpassat arbetsliv blir att man förvägrar människor, tid, ork och återhämntning vilket gör att hon inte kan delta aktivt i den politiska processen. Hur ska rekryteringen ut av framtida politiker gå till väga när människor inte längre känner att det finns kraft och tidsutrymme? Varför bry sig om samhället i övrigt när man knappt har tid att tänka ut middgasmaten?
Att godta en samhällsutveckling styrd av marknadslösningar gör att politiken får spela en allt mer marginaliserad roll och därmed inskänks mäniskors möjlighet till inflytande genom deokratiska beslutsprocesser. En ökad känsla av maktlöshet ger i sin tur att mäniskor mår ännu sämre och där med skapar det marknadsliberala samhället ohälsa på två sätt.
1. Man tar ingen hänsyn till de mänskliga resurserna
2. Man inskränker människors makt och möjlighet till inflytande.
Det är läge för socialdemokartin att inför valet 2010 våga gripa sig an frågan om ohälsa och vilkoren i arbetslivet utifrån ett övergripande ideologiskt perspektiv och inte gå med på att låta borgarna vilkora disskusionen till att handla om individer och inte strukturer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar