Varanasi

Taget fran Agra till Varanasi kommer att ta 16 timmar och vi har valt att aka sleeperclass aven om det inte rekomderas for kvinnliga resenarer. Da far man en brits i en vagn utan kupeer, vilket gor att man ar ratt utsatt for taffsande och stold. Men vi tanker ekonomiskt och att blir det nagra problem sa ar vi i all fall tre som kan backa upp varandra. Britsarna ar stenharda och det ligger alltid nagan indier och snarkar hogljutt men jag sommnar in nastan med en gang. Vaknar upp pa morgonen utan nagra missoden och fortar en frukost bestaende av chai och kakor. Dieten pa tagresorna bestar i huvudsak ut av kex och kakor vilket gor att man antingen ar sockerhog eller kanner sig svimfardig. Nagra studenter fran Institute of technology i Vraansai sitter och pratar med oss och det ar trevligt att for en gang skull prata med killar som haller sig pa sin kant och inte beter sig som slembollar. Framme i Varansi mitt pa dagen, solen steker och blodsockret i fotknolarna. Hammnar som vanligt i brak med nagra rickshawlforare om vart vi ska, men till slut sa kommer vi overrrens och aker mat Gagnes. Staden ser ut som vilken indiskstad som helst. Skitig, massa folk och trafik. Vi far ga sista biten till hotelletefertsom granderna ar sa tranga nere vid floden och inga fordon kommer fram. Nar vi kommer frma far vi veta att det inte finns nagra rum men att det kanske kan bli ett ledigt. Vi blir som blota polar pa golvet och konstaterar att nu skiter vi i det har och dricker en cola och kollar in Gagnes som man kan se fran hotellresturangen. Jaha, konstaterar vi, dar ar den och det ser ut som en brun sorja som sakta flyter fram. Jakla jobbig resa for ett avlopp i megaformat tanker jag lite bittert. Vi far trots allt ett hotellrum och dackar efter att vi duschat. Tar oss sedan ut pa staden for att ta ut pengar och ata. Det ar galet mycket folk, man kan inte stanna upp i en sekund ans en gang for da har man en ko som nafsar en i rumpan. Det ar sa skitigt att man far stirra ner i marken hela tiden for att inte kliva i en koblaja eller en hog med sopor. Har och var ar det sma krypin med gudabilder dar folk ber eller offrar. Det ar allt jag upplevt av Indiska stader nedkokat till en kakafoni som man knappt star ut med. Inser tyst for mig sjalv att har blir jag inte langvarig, kollar in liken vid floden och sen far det vara nog. Varsta ar bara att det da vantar en en 26 timmars tagresa till Mumbai.

Sista dagarna i Delhi och Taj Mahal

Pa slutet av varan vistelse i Delhi borjade vi kanna oss ratt rastlosa och som att det som varit en mysig vardag borjade kannas lite val som ett par ingangna skor. Pa fredagkvallen var vi bortbjudna till ett spanskt par och fick ata spansk mat vilket var valdigt uppskattat efter att ha varvat indiska currys med amerikansk snabbmat i en hel vecka. Lordag spenderas pa le Meridien pa en eletroklubb med DJ fran Amsterdam. En sakar sakert, Indien ar inte redo for hollandsk elektronika. Sondagen kanns riktigt seg men pa kvallen ska vi fa ga pa indiskt brolopp vilket funnits pa varan lista over saker vi vill gora i Indien. Min kompis Leos arbetskamrats pojkvans slaktingar skaulle gifta sig och vi blev medbjudna. Brolopppen har verkar funka sa, alla kan i princip komma.
Nar vi kommker fit sa ar det riggat utomhus med mattor pa golvane och vaggar taqckta med rosa tyg och glitter. En gigantisk buff'e, den storsta jag sett i hela mitt liv star uppdukad langs med vaggarna. Det serveras all indisk mat man kan tanka sig komplett med en tandooriugn sa man kan fa farsk paneer tikka. Det serveras aven kinesiskt, farskt frukt, en salladsbar samt tva glassbarer. Ut over detta jagas man av servitorer som serverar en sma snacks, chillimarinerade champinjoner, kebab, fritterade sesambrod etc. Ingen alkohol serveras pa indiska brolopp men feststammningen ar pa topp anda. Efter att ha minglat ett tag gar vi ut pa gatan for att mota brudgummen som kommer ridande pa en vit hast samtidigt som det spelas vilt pa trummor. gasterna dansar extastsikt och det kastas pengar i luften. Det var karnevalsstamningen som hette duga. Den stackars bruden fick fdock sitta i bilen for att sedan komma in pa festplatsen och mota brudgummen pa scen dar tva troner star uppstallda. Nar brudparet val fatt motas sa kommer alla och onskar lycka tilloch tar kort pa brudparet. Detta gjorde aven vi fast vi inte hade en aning om vilka de har manniskorna var. Det dar med alkoholen visade sig vara lite si och sa med for det severades utanfor i bakluckan pa en bil och val inne pa broloppet sa verkade svarfadern ha fatt respit da han satt och drack whiskey helt oppet. Som vasterlandsk, kvinna och med allt for mycket blottad hy vart jag sjalvklart bjuden och fick sitta och prata med slemmiga landlords och medlemar av nationalforsammlingen. Hela tiden med en kansla av att vara nagat av en snyltgast.

Efter en mycket lyckad kvall drar vi oss hem och vaknar upp nasta dag for att ta oss till Agra och Taj Mahal. Emmas pojkvan fixar grattis bilfard dit och idag har jag satt det storta karleksbeviset i varlden. Och det ar valdigt haftigt, vart varenda en av det 750 rupees vi betalade. Om en timma kommer vi forhoppninigsvis pa taget till varanasi. Dags att spana in liken i Gangnes.

En vanlig dag i storstaden

Vaknar upp klockan 15:00 pa eftermiddagen efter en natt ute. Huvudet dunkar och jag angrar att vi hade latit den spanska designersnubben bjuda oss pa sa manga tequilashots. Den dar efterfesten vi var pa Hyatt hotell var val inte haller sa nodvandig. Men det fina med att resa ar att man kan strunta ifall nagat ar vettigt eller nodvandigt. Man ar totalt luststyrd och det finns inga konsekvenser i form av missad studietid eller arbete. Flakten viner och jag fryser under mitt reselakan och min collegetroja som fatt fungera som filt. Vander mig over kollar om Sarah har vaknat. Det har hon. Redan klockan sex pa morgonen nar vi hade kommit hem till hotellet hade vi varit hungriga och desperat frgat killen i hotellreceptionen om man kunde fa tag pa dal och chappati naganstan vi den tidpunkten. Det kunde man inte sa vi hade fatt laga oss med svidande magar. Nu nar vi vaknar har hungern dommnat men vi drar pa oss kladerna utan att duscha och tar en rickshawl till Conought place for att kaka pa Subways. Trycker i oss en baguette i storlek XL innan vi drar till biografen for att kolla in om det gar nagan rulle. Det gor det inte sa vi aker hem och lagger oss igen.

Ytterligare en inproduktiv dag i vara liv har gatt forbi.

Lovely Delhi

Delhi ar en stad som alla turister flyr ifran efter att ha landet. Vi, daremot kommer standigt tillbaka. Efter att ha kuskat runt i Rajastahn sa kandes det befriande att fa satta pa sig parytoutfitten och ga pa klubb. Nattklubbsutbudet ar begransat och den klubb vi standigt aterkommer till ar Agni pa Park hotell. Man har blivit ett igenkannt ansikte och sjalv kanner man igen folk ute pa stan som man har sett ute kvall innan. Klubblivet sker med vara indiska vanner medan hemmafetserna sker hos ex-patsen. Dagarna fordiver vi med att sova, fika och ibland kolla in nagan sight. Vi bor i Channa market som ar en smet av affarer, trafik och torghandel. Har finns allt vi behover pa gangavstand, internetcafe, resturanger, tvattomat, skonhetssalong, chai-wallas och en kiosk som saljer dal och chappati for 10 rupees.

Man har lart kanna snubben i kiosken mitt i mot och pa varan favoritresturang sa har vi alltid bordet i hornet reserverat for oss. Det kommer att bli lite sorgligt att lammna stan, men det ar val tankt att man ska se den dar heliga floden osterut.

Vart att namna ar ocksa att Emma gar lammnat trion och befinner sig i Kashmir med sin indiska pojkvan Shabir och hans familj. Realtionen ar tydligen nu officiell och Shabirs pappa vill bjuda Emmas foraldrar till Kashmir. Det verkar ocksa tro att hon ska flytta till Indien och gifta sig med deras son...ajaj....Jag och Sarah njuter av dramat pa avstand. Sitta uppe i bergen med svarforlaldrarna pa en husbat ar det sista i varlden vi onskar gora.

Fashionreport

Indisk kladstil ar vart ett helt eget inlagg. Att komma fran Sverige dar trakiga Filippa K modet regerar och farger som inte gar i samma ton som det bistra vadret knappt existerarar, sa ar Indien nagat helt annat. De flesta kvinnorna har saris eller shalwar kamees och det ar alltid i starka farger garna med monster, broderier eller glitter. Att sitta pa gatan och se en grupp indiska kvinnor ga forbi ar en fest for ogat. Nar man ibland ser nagan turist ga i sari ser det darimor ratt lojligt ut. fargerna ar ocks asvara att bara om man inte ar mork eller valdigt solbrand. Detta hindrade dock inte Emma fran att kopa en sari pa sex meter som hon nus lapar runt pa och aldrig kommer att anvanda. I Rajastahn bar kvinnorna aven stora guldsmycken, nasringar stora som tefat och kedjor kringa anklarna sa att det rassalr nar de gar. Taringar ar aven populart, garna flera stycken pa bagge fotterna.

I Rajastahn gick mannen allt som oftast i dhoti, en slags blojbyxa i vit bommul ( tank, mahatma Gandhi) med stor skjorta over. Turbanerna ar dock nastan alltid i en stark farg sa som saffran, chockrosa eller turkos. Fargen pa turbanen kan varaiera beroende pa vilket kast man tillhor. Brahminer har saffransfargade medan vit turban signalerar att man kommer fran ett lagt kast.

Om man inte barDhoti sa ar det populart att ha enkla vita byxor och nattskjorta. Fran borjan ar det en pyjamas men det har blivit plagg att anvanada aven pa dagtid, vilket man kan forsta da det ser valdigt svalt och bekvamt ut. Lungi ( sarong) stoter man pa pa landsbyggden hos arbetare. Den ar oftast i starka farger och monster och kan baras lang eller kort. I Rajastahn smyckar sig aven mannen med stora blaffiga ringar med en massa adelstenar, garna flera pa varje hand. Valdigt tydligt sett att signalera rikedom pa men sarkilt snyggt ar det ju inte. Rajastahn ar traditionellt apa alla satt och i Delhi sa klar sig de flesta vasterlandskt fast med helt andra trender. Byxorna ska vara hogt skurna och utsvangda samt garna ha en massa omotiverade fickor och tampar pasydda. Killarna har alltid valvardade frisyrer och manga smatar in det med harolja vilket gor att det ser ut som John Travolta i Saturday night fever. Tjejerna gar runt i glansiga toppar i syntetmaterial samt hogklackade slip-ins med glitter pa. Kladerna ser ut att kunna vara kopta i en forortsbutik hemma i Sverige, det ska garna vara silvertryck och applikationer.

Hud visar man knappt. Armarna, ja men aldrig ben. Vi hade ambitionen i borjan att tacka axlar och inte ha for korta shorts, sarsklit nar vi varit utanfor Delhi, men nu skiter vi i det. Folk glor pa en oavsett , sa nu gar vi runt i linnen och korta kakhis eller jeanshorts. Vi har insett att det varit klokare att ta med sig festblasan an alla praktiska klader anpassade for utomhusaktiviteter. Vill man komma in pa nattklubbarna i Delhi eller i Mumbai sa galler dresscode. Inga nakna fotter om det inte ar klackskor eller sandaletter, inga shorts och helst ingen sunkig t-shirt. Vi har forsokt snofsa iup oss sa gatt det gar och inhandlat silversandaler.
Annars har shoppingen varit begransad till en klocka av market Casino som pajade ratt snabbt, en t-shirt med trycket "perfect is my middlename" i silver, ett par kakhis, orhangen och lite bangles.
Ar dock ratt sugen pa att sy upp en axelbandslosa klanning i aprikosfargat siden. Man maste ju glittra ikapp med Bollywoodstjarnorna i Mumbai.

kamelsafarin och vagen dit

For att ta sig fran Diu till Jalsamer som ligger i vastara Rajastahn sa fick vi aka med tag och buss i trettiosex timmar. Denna helvettesfard gor vi for att kunna aka pa den omtalade kamelsafarin som ska vara nagta av ett maste nar man ar i Indien. Val framme i Jalsamer staller vi oss pa en gang tveksamma till om resan hit var vart det. Staden ar fruktansvart varm och att hela staden ar byggd i rott tegel forstaker bara kanslan av att befinna sig i en glodgande kittel. Det gyllene fortet som ar staden sevardhet var visserligen ratt fint men fyllt med turistiga affarer som salde krims-krams. Val upp pa fortets utkiksplats sa vi till os sjalva att: jaha nu har vi sett den har staden ocksa. Men kamelsafarin tankte vi skulle anda vara en hojdare, sa vi bokar in tva dgaar plus en natt ute i oknen. nasta dag, val uppe pa kamelen inser jag att det har kommer att vara roligt i ungefar 20 minuter och att varmen skulle kommaatt bli outhardlig. Alla fargahar slogs in. Att rida pa en kamel ar som att sitta gransla over en gigantisk snigel, det gar snabbar att ga me dnadra ord. Dessutom fick jag fruktansvart ont i ljumskarna och innanlaren sa att sista timmen inna paus kand eman sig helt morbultad. Pa eftermiddagen, forsta dagen sager vi till varandra att vi maste forsoka ta oss tillbaka med jeep nasta morgon och skippa andra dagen pa safarin. Svettiga star vi under ett trad medan kamelerna har drickpaus, och langatar efter en kall pepsi och en cigg. Emma har fatt stickor i fotterna och jag kanner mig orolig over mitt infektersde sar pa foten som aterigen har svullnat till dubbel storlek. Tanken pa att bakterierna forokar sig i samma takt som temperaturen stiger far mig att vas amellan tandera att det har var bland det dummaste jag gjort i hela mitt liv. Nar vi val slar lager pa sanddynorna medan solaen gar ner och stjarnhimmelen tands sa kanns det anda som att det kanske var vart det. Varan safariguide som refererar sig sjalv som Mr. Camelman underhaller oss genom att sta pa huvudet och lite andra partytrick som att nudda med nsan i marken samtidigt som han star pa ett ben. Mr. Camelman blir vadigt besviken nar vi sgaer att vi villl aka hem tidigare an planerat, men det kan inte hjalpas. Val tillbaka pa hotellet sa bestammer vi oss for att ta oss har i fran sa fort som mojligt. Vi aker till Delhi om en och en halv timma. Vi ar inbjudana pa fest pa fredag sa sorry Jalsamer, du star dig slatt i konkurensen...

Antligen beachen!!!!!!!!!!!!

Efter att ha trottnat rejalt pa dammiga och varma Rajastahn sa bestamde vi oss at ta oss till gujarat och Diu island. Efter att ha last i Lonely Planet att det var ett shysst stalle att "kick back" pa och att det fanns billig ol dar pa grund av skattelattnader, sa bestamde vi att dit ska vi. Resan gick via Ahmmedabad som ar mest kant for att gandhis ashram ligger dar samt att det har ett textilmuseum. Vi sag ingedera utan besokte istallet Ahmedabad city museum som hade en ratt vardelos ytstallning med drakar och sedan en ganska fin om stadens historia med sarskild mycket utrymme om stadens som historiskt centrum for Indiens sjalvstandighetsrorelse. det var fran Ahmmedabad som gandhi startde sin saltmarch bland annat.

Sedan satte vi oss pa cafe Coffe day som ar Indiens motsvarighet till Starbucks och at en torr brownie och hyfsat kaffe. det uppdamda fikabehovet ar stort och man ar lycklig sa fort kommer over ett vettigt cafe. Lyckades ocksa hitta ett shoppingcentrum dar jag nastan kopte nagan slinkig sak med paljetter och vinrott tyll som hade passat alldels utmarkt for mina framtida utekvallar i Mumbai men den kostade en hel dagskassa, sa det fick vara.
Ahmmedabad var annars valdigt fororenat, traffikerat, varmt och allmant jobbigt sa vi lyckades kopa en bussbiljett till Diu som skulle ga senare samma kvall. Bussresan var berkand att ta atta timmar men tog isatllet 18. Detta berodde pa sju punkteringar som sedan vissa av resenarerna pastadd var varat fel pa grund av dalig karma ( detta ar sant). Som vanligt i Indien sa var vi " the center of attention" hela bussresan. Vi fick halla i folks bebisar, ta kort med dem, samt prata med deras soner via mobil fast de inte kunde prata engelska. Jag varnar for att mitt ego kommer att vara rejalt upppumpat nar jag kommer hem da man blir uppmarksammad som en filmstjarna vart man an ar. Resan var ratt kul annars da man fick erfara indiska bensinmankar och dricka Chai mitt i natten med langtradarchaffisar.

Val framma i Diu sa tog vi in pa ett hostel med sma bungalows i form av gammla containrar, belaget precis vid havet. Dar bor vi nu och hanger med vara grannar bestaende av tva israeliska systrar ( Dorti och Nafam), en israelisk kebabkock ( Hagai) och en goteborgare (Micke). Har gor vi mest ingenting. Sitter och glor pa havet med en ol hand, dricker chai pa stranden och laser bocker. Vi har hyrt moppar och akt runt pa on och jag lyckades sjalvklart rammla och skrapa upp hela armen och benet. Klassiskt rookiesmisstag dar jag korde alldeles for snabbt i kurva och sladdade i gruset. Men jag har repat mig bra och det enda varsta ar att det svider nar man badar. Diu har ingen tropisk miljo utan liknar mer kusterna i Europa med brun sand och klippor. Vattnet ar upprort pa grund av monsunen men helt ok att bada i och bara att fa kanna sanden mellan tarna nar man gar i vattenbrynet gor en lite lyckligare.

Rjastahn lockar inte sarskilt mycket nu men man ska ju gora en dar kamelsafarin i oknen sager dm, sa man far val ta sig tillbaka dit och checka av det pa listan. Nu ar det dags att ta en ol for fem kronor och "kick back" nagra timmar till.....