Kahmir, familylife och shanti shanti

I Kashmir radde lugnet...pa satt och vis. Vi bodde som sagt hos Shabirs familj i Srinagard pa en husbat ute i Dal lake som har ett helt litet flytande samhalla med hus, affarer och tradgardar. Bergen reser sig runt hela sjon och man sitter pa verandan och ser hur manniskor paddlar med sina kanoter over sjon. Majoriteten ar muslimer i kashmir, sa det dricks ingen alkohol och alla gar och lagger sig tidigt for att ga upp halv fem till den forsta morgonbonen. Sitta och filosofera och ta det shanti shanti ( hindi for att ta det med ro) kunde man gora nar man inte vart indragen i olika social sammanhang med familjen, vilket man vart hela tiden. Ni som varit i Skepparkroken vet vad jag talar om. Umganget sker enbart med mannen da kvinnorna alltid verkar befinna sig i koket eller pa bakgarden. Familjen bestar av pappa, mamma, fyra broder, ett barbarn, en farmor och en faster som var psykiskt sjuk och hasade runt pa bryggan. Det har vart vi alla lite knappa pa, sarskilt Sarah som vart hart upvaktad av Farooq, mellanbrodern som hela tiden ville ta ut henn pa olika "boattrips". Men trots allt var det valdigt trevligt att lara kanna alla i familjen inklusive deras boy Hamid och en faordig japan som var den enda andra gasten forutom oss. Aktiviteterna betod i att aka upp till bergen och vandra, vilket var jattevackert. Det var grona berg med granskog, forsar och angar dar djur gick och betade. Maniskorna i bergen lever valdigt enkelt och det var facinernade att se hur bonderna plogar med hjalp av oxar och skordningen sker for hand med skara. Den indiska utvecklingsboomen har helt klart inte natt manniskorn har uppe Vi tog aven turer pa sjon och vegeterade samt akte och titta pa handknutna mattor. Mattorna var helt otroliga och kostade en spottstyver om man tanker pa det arbetet som hade lagts ned. En stor matta kan ta upp till 7 ar for tva personer att knyta da det ska knytas 1600 knutar per 2*2 cm. Den militara narvaron i Kasmir ar pataglig da det star bevapnade militarer precis overallt i staden och det ar manga vagsparrar som ska passeras da man ska ta sig runt med bil. Trots detta, kandes stammningen lugn och inte alls hotfull. Efter tre dagar hade vi dock lappsjuka och akte ivag med jeep 10 timmar till Jammu och sedan buss 8 timmar till Channigar som ar huvudstaden i Punjab. Har ar det ater igen jattevarmt men staden verkar valordnad ( Indiens enda stadsplanerade stad) inneha moderna bekvamligheter sa har stannar vi nog nagra dagar innan vi tar oss till Rhajastan och Bikaner.