Jaipurh

Vi bor pa hotell Kalyan mitt i mot hotellet som man egentligen vill bo pa med mysig terass och internet 24 timmar om dygnet. Vi har tva plaststolar pa varan terass, loppor i sangen samt standiga satelitproblem som gor att internet aldrig funkar ( markligt att det fungerar all annanstans). Men vi klagar inte, rummet ar billigt och Rabinda som jobbar pa hotellet koper ol at oss varje dag. Staden bestar av en gammal karna och sedan ar resten mest skrap. I old city sa kanns det som att befinna isg i ett kaleidoskop av farger, dofter och ljud. Allt salufors fran kryddor till parfymoljor, saris och tofflor av kamelskin. Over all denna kommers vilar lukten av avforing, rosenolja och varma sopor. Man blir latt knockad av alla intryck, kanske var det darfor Emma kopte en Sari pa sex meter som hon nu maste slapa runt pa. Vi har traffat en indisk juvelhandlare pa hotellt som tog med oss till sin familj i utkanten av Jaipurh. Hos hans bror fick vi sitta med alla kvinnorns i huset och fa vara hander hennetatuerade. Det var tio kvinnor mellan 13 till tjugotre sittandes pa en sang och trots att vi inte kunde forsta varnadra sa fnissades det mest hela tiden. Nar var van juvelhandlaren kom in sa tystnade docjk alltid svagerskorna och de drog sina slojor over ansiket. Vi fragde varfor och svaret blev att eftersom dem ar ingifta i familjen maste de alltid visa respekt for de manliga slaktingarna genom att tacka ansiktet och viska. De var bada mellan arton och tjugo och hade bada barn. Tack gode gud att jag inte ar fodd i detta land tankte jag. Sedan satt vi pa takterassen och lat solen torka in hennan medan vi at chapati med raita. Getter vandrade omkring och at av ho som familjen lagt ut pa terassen och nedanfor huset stod en kamel och at ur en stinkande sophog. Allt ar sa markligt upprepar vi for oss sjalva varje dag, och det ar det som gor Indien sa fantastiskt. Det finns inget bak och fram, upp och ner, ratt eller fel. Tiden har upphort och det ar som att befinna sig i ett vakum dar anarki rader och allt ar mojligt.

Kontrasten mellan vara oandliga mojlighter har som gaster och den massa av manniskor, framst kvinnor som har noll mojligheter gor att kanslan blir dubbel infor Indien. For i helvette tanker jag, varfor kan inte det har landet ta sig i kragen? Om ni ar en demokrati, se till att alla behandlas som likvardiga medborgare. Om ni ska vara en modern stat sa se till att ha en effektiv byrakrati och att korruptionen upphor. Men som sagt, shanti shanti det kan vi gora i nasta liv.

Imorgon aker vi till Pushkar