De tusen nalarna jag hade i magen gick tursamt over pa tjugofyra timmar efter att ha kopt okant medikament pa det lokala apoteket. Det stod att det bara fick intas pa rekomendation av en lakare, men vad fasiken, ibland maste leva farligt. Vara vidare aventyr i Pushkar bestod i att hyra moppe och aka ut pa landsbygden tillsammans med snubben som agde internetcafet bredvid varat hotell. Han lurade sedan oss pa 800 rupees genom att fa oss att bjuda han och hans polare pa middag. Agaren pa vart hotell Paramount palace sade precis innan vi skulle lammna Pushkar att "Den dar mannen ar inte att lita pa". Det kunde han garna ha klackt ur sig lite tidigare men trots att han var en skojare sa var han ratt rolig ocksa. Vi firade aven Ganesha sista dagen ut av den pagaende Ganeshafestivalen. Gatorna i Pushkar fylldes med lastbilar med idolbilder som sakta korde genom staden medan det spelades valdsamt pa oljefat och dansades extatiskt. Offergavar i form av socker, kokosnotter och bananer lades vid avgudabilderna och Rosenblad och fargpulver slangdes over kortegen. Klimax nades nar Ganeshastyerna en efter en sanktes i Pushkar lake.
Efter Pushkar gick farden mot Udaipur och ytterligare ett hotell vid en sjo. Udaipur betraktas som en av det mest romatiska staderna i Indien och det ar inte svart att forsta nar man kommer hit. Slitna vidta kolonialbyggnader kantar sjon med Lake palace flytandes som en graddtarta mitt i. Lake palace var delvis inspelningsplats for filmen Octopussy ( James Bond) sa alla guesthouses i hela staden visar filmen varje kvall. Vi ska gora var plikt och kika pa den imorgon.
Det ar valdigt lugnt och fyllt med mysiga resturanger i staden men det ar ocksa mindre traditionellt indiskt an i Pushkar. Arkitekturen kans har arabisk med sma kupoler och mosaik och City palace ar som taget ur Tusen och en natt. Blir dock lite beklamd over att se hur daligt bevarade dessa kulurminnesmarken ar. Delar av palatset har nastan helt vittrat sonder och trad har slagit rot inne i vissa flyglar. I Indien overlag sa ser man hur maktiga byggnader och monument undan for undan haller pa att vittra bort pa grund av daligt underhall och luftfororeningar. Indier ar valdigt stolta over sitt land och sin historia men daliga pa att bevara den for eftervarlden att beundra. En motsagelse kan man tycka.
For att kunna aterkapa lite indisk kultur nar vi kommer hem har vi i Udaipur gatt pa en matlagningskurs hos en man som ager en kryddaffar brevid varat hotell. Vi, tva pantertanter fran Nya Zeeland samt en kille fran Skottland, fick i tre timmar lara oss hur man bakar chapati, lagar kahadai paneer ( stekta gronsaker och indiskisk ost i masala), malai kofta ( friterade potatisbullar i kramig sas) och bhiriyani (ris kokat med kryddor och gronsaker). Nu antligen forstar jag hur man far till den dar indiska curryn som man ater ute pa indisk resurang men aldrig far till hemma.
Hade en tanke om att jag skulle ga ner i vikt pa den har resan men om jag inte far i mig en amoba sa lar jag snarare ga upp. Maten ar nastan jamnt god och valdigt billig. Vi har atit samosas pa gatan for 5 rupees och paneer tikka pa lyxresturang for 200 rupees, men det ar alltid gott och man ater alltid for mycket.
Om tio minuter ska vi aka till monsunpalatset....to be continued
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Octopussy är min favorit också. flummigt att se den i Indisk miljö. Jag minns att jag läste en bok om Tracy Lords när jag var där och det känndes helt skevt i relation till det indiska.
Har ni föresten provat den där "gajar halva" grejen? Det måste ni, men jag varnar er. Kanske är bäst att vänta med den tills i slutet av resan för man blir liksom hooked och risken för viktuppgång är väldigt stor. jag åt åtminstone en ask om dagen. brukar kosta typ 50 rupies.
De indiska stsaker vi provat at friterade bollar av mjolkpulver och friterade kringlor doppade i sirap. Det ar valdigt sot och flottigt men gott. me mest far vi varat sockerbehov stillat av pepsi.
Skicka en kommentar