First encounter med Kanada

Nar jag sitter vid gate 5B pa Heathrows flygplats och vantar pa flighten till Montreal sa kryper paniken pa som ett par langkalsonger. Tankar som "Vad fan haller jag pa med?", " Vad i helvette ska jag i Kanada att gora?" och "Hjalp, jag ar en fara for mig sjalv" flog genom skallen. Det hela kandes ogenomtankt, vilket det ju ocksa var. En plotslig onskan slog mig om att fa en lapp pa magen och en flygvardinna med softat lappstift att leda mig inte bara genom den har flygresan utan genom resen av mitt liv. Men det var bara att ta ett djupt andetag, vara en duktig flicka och satta sig och gnida skjart med resten av passagerarna. Fran Montreal tar jag flyget till St. Johns dar jag noga inspekterar resten av medpassagerarna. En man framfor mig har en keps som det star "worlds best lubrication" pa och mina tva grannar ar tva pantertanter i matchande neongrona trojor. verkar ju lovande.



Val framme blir jag hamtad av nagan stackars student som jobbar som volontar for universitetet som dessutom har tvingats dra med sin polare Vera fran Tyskland. Jag hammnar pa ett vandrarhem med namnet Hillview terrace med tva utbytesstudenter fran Malaysia som av nagan anledning har gatt upp klockan tre pa natten fast det varit har i nastan en vecka.

Nasta dag tar jag mitt pick och pack fran Hillview och aker till Memorial for att fa tag pa mina nycklar till mitt rum i Burtons pond. Val inne i mitt framtida hem blir jag latt missmodig nar rummet ser ut som en isoleringscell pa Beckombera och vardagsrummet som ett vantrum hos skolkuratorn. Jag blir annu lite mer missmodig nar min rumskamrat, en tjock tjej vid namn Crystal papekar att har i lagenheten ar det alltid tyst darfor att hon och den andra roomien i lagenheten (Courtney) ar "totally in to science" och mest pluggar. De tittar dock alltid pa Greys anatomy och kakar pizza varje torsdag. Crystal ar aven "totally in to Greys" vilket jag ocksa maste bli menar hon. Jag ar varken "totally in to" science eller Greys anatomy, men pizza ar ju alltid gott.

Som tur ar trffar jag pa Kelly pa nastkommande dags introduktion till univeritet. I fem timmar sitter vi och kollar pa fornumstiga powerpointpresentationer om att man inte ska komma forsent eller ha mobiltelefonen paslagen under forelasning (duh!). Studierektion haller aven ett valdigt inspirerande tal om att " chase your dreams" och "believe in your passion" vilket jag uppfattade som ett staplande av floskler men andra verkade finna hogst trovardigt.
Kelly haller med mig. Det ar sant som far en att kanna kamratskap.



Jag har aven lyckats ta mig igenom mina forsta tva dagar av kursintroduktioner och inser att det har inte kommer bli nagat glidande pa nagan rakmacka och att det ska bli valdigt stimulerande.

Lararna uttalar sig om sina privata politiska standpunkter, uppmuntrar till ifragasattande av kursinnehallet, har intresanta arbetsuppgifter och verkar allmant laddade.

I Uppsalas univeritetsbyggnad star det " Att tanka fritt ar stort, att tanka ratt ar storre", vilket fortfrande pa manga satt ar en radande uppfattning. Skont da att komma till en miljo mer oppen for dialog och nya ideer.

I kvall ska jag fundera lite pa arbetsuppgiften i filosofi dar jag pa tva sidor ska ge mitt svar pa vad som ar vetenskap.

Om nagan har nagat tips om vad det skulle kunna vara sa hor av er.