onsdag 24 oktober 2007

Varanasi

Taget fran Agra till Varanasi kommer att ta 16 timmar och vi har valt att aka sleeperclass aven om det inte rekomderas for kvinnliga resenarer. Da far man en brits i en vagn utan kupeer, vilket gor att man ar ratt utsatt for taffsande och stold. Men vi tanker ekonomiskt och att blir det nagra problem sa ar vi i all fall tre som kan backa upp varandra. Britsarna ar stenharda och det ligger alltid nagan indier och snarkar hogljutt men jag sommnar in nastan med en gang. Vaknar upp pa morgonen utan nagra missoden och fortar en frukost bestaende av chai och kakor. Dieten pa tagresorna bestar i huvudsak ut av kex och kakor vilket gor att man antingen ar sockerhog eller kanner sig svimfardig. Nagra studenter fran Institute of technology i Vraansai sitter och pratar med oss och det ar trevligt att for en gang skull prata med killar som haller sig pa sin kant och inte beter sig som slembollar. Framme i Varansi mitt pa dagen, solen steker och blodsockret i fotknolarna. Hammnar som vanligt i brak med nagra rickshawlforare om vart vi ska, men till slut sa kommer vi overrrens och aker mat Gagnes. Staden ser ut som vilken indiskstad som helst. Skitig, massa folk och trafik. Vi far ga sista biten till hotelletefertsom granderna ar sa tranga nere vid floden och inga fordon kommer fram. Nar vi kommer frma far vi veta att det inte finns nagra rum men att det kanske kan bli ett ledigt. Vi blir som blota polar pa golvet och konstaterar att nu skiter vi i det har och dricker en cola och kollar in Gagnes som man kan se fran hotellresturangen. Jaha, konstaterar vi, dar ar den och det ser ut som en brun sorja som sakta flyter fram. Jakla jobbig resa for ett avlopp i megaformat tanker jag lite bittert. Vi far trots allt ett hotellrum och dackar efter att vi duschat. Tar oss sedan ut pa staden for att ta ut pengar och ata. Det ar galet mycket folk, man kan inte stanna upp i en sekund ans en gang for da har man en ko som nafsar en i rumpan. Det ar sa skitigt att man far stirra ner i marken hela tiden for att inte kliva i en koblaja eller en hog med sopor. Har och var ar det sma krypin med gudabilder dar folk ber eller offrar. Det ar allt jag upplevt av Indiska stader nedkokat till en kakafoni som man knappt star ut med. Inser tyst for mig sjalv att har blir jag inte langvarig, kollar in liken vid floden och sen far det vara nog. Varsta ar bara att det da vantar en en 26 timmars tagresa till Mumbai.

3 kommentarer:

Daphne sa...

Va! du får inte dissa koolaste staden i världen!
chanti min vän! annars vet du inte vad du missar! visst är det skitigt men det finns ingen plats i världen som Varanasi!
När du ser solupgången över ganges till ljudet av hare rama från templet kommer du inse att Varanasi kan man inte värja sig mot. Staden fixerar sig djupt in i själen. Det är så mytiskt att man kan bli galen.

Signhild sa...

Alltsa, idag ar jag fakiskt beredd att halla med...man maste ge det lite tid

Elisabet Mallmin sa...

Hej syssling!
Karin hade fått tips av Affa att du hade en blogg och förde det vidare till mej. Haha, jag har väl inte träffat dej sen innan jag blev tonåring men alltid kul att kolla läget... Vid tangentbordet sitter alltså Elisabet Mallmin vars mor är kusin till din. Ringer någon klocka??
Verkar iallafall som du lever glada dagar, vilket man ju ska! Jag är precis också på väg mot ett bad, i mörka skymningen på Bjärreds kallbadhus. Där finns värmeljus i bastuns fönster som vätter ut mot Öresund och Barsebäcks vackra fd kraftverk : ) Härligt!
Stor kram från en Petrénättling till en annan!